Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väst, och dervid snedböjt en massiv messingsknapp,
hade ännu fart nog att genomtränga 2:ne refben,
hvilkas kanter hon krossade, och hade således icke
något motstånd i de derinom varande mjuka delarna. Men
jag hade inom västen en tröja af s. k. Sämskskinn, nog
mjuk och elastisk att, utan att brista, kunna omsluta
kulan och hindra hennes vidare inträngande. Kulan
följde sålunda med, när den kring henne bildade
skinnpåsen utdrogs och hade icke heller på annat
sätt kunnat uttagas. Skinntröjan hade således frälsat
mitt lif; men att detta opåräknade skyddsmedel just
denna dag och vid detta tillfälle, var en af dessa
obemärkta tillfälligheter, af hvilka rätt ofta våra
öden äro beroende. Jag skulle nämligen dagen förut,
tidigt på morgonen, framföra, en order till svenska
armén och, redan färdig att stiga till häst, märkte
jag att min skinntröja blifvit glömd. Den lilla
kappsäcken, hvari hon bort nedläggas, var redan
fastspänd på sadeln; omöjligt att hinna göra en
ompackning – ledsamt att lemna efter sig detta plagg:
Jag måste taga detta på mig, och väl var det!
Läkaren hade slutat sitt värf och gifvit mig
förhoppning om att efter 4 a 5 veckor vara
återstäld. Den hederlige Rosén, som vänskapsfullt
gått mig tillhanda, måste nu lemna mig. Jag befann
mig då jemte min ordonnans ensam i en ödslig, folktom
och utplundrad by, i ett stort otrefligt rum, hvars
hela möblering bestod af en träbänk, ett söndrigt
skåp och vid kaminen en korg med några lemningar
af bränntorf. Det var för otrefligt! Jag lät derför
leda mig till ett närbeläget lusthus. Framför dörren
deraf låg min stackars, uttröttade häst, sträckande
benen ifrån sig och bredvid stod ordonnansens häst,
med hufvudet hängande mot marken, och såg på oss med
en min som ville han anropa vår hjelp både för sig
och kamraten. Lusthuset förtjenade visserligen icke
sitt namn; det innehöll inga andra beqvämligheter
än en tom säng, i hvilken låg en vid – förmodligen
fruntimmers – nattrock, samt en hel och en half
stol. Men der fans fri utsigt öfver fältet framåt
staden, och det var att förmoda det någon trupp skulle
på detta fält intaga sin bivuak. Detta inträffade ock
tidigt på eftermiddagen, då en österrikisk linie der
utbredde sig.
Emellertid hade nu en af yttre omständigheter hittills
temligen döfvad känsla gjort sig gällande, nämligen
hungern. Ordonnansen hade lyckats att i de tomma
ladorna hopsamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
