Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart lärde känna och tacksamt värdera. Också började
den nödtvungna overksamheten att göra dagarna alltför
långa. Jag hade väl föresatt mig att skrifva många
och långa bref till min hustru och till vänner och
bekanta, men den framåtlutande ställningen blef snart
smärtsam och af läkaren förbjuden; alla rörelser,
synnerligen med armarna, måste ske långsamt och med
varsamhet; min sysselsättning inskränktes till att
läsa tidningarna, att med afmätta steg gravitetiskt
spatsera på kammargolfvet och att från fönstret
beskåda det oupphörliga vimlet af menniskor i den
brokigaste blandning om hvarandra. Det muntrande
i detta rörliga lif fördystrades dock af ständiga
påminnelser om nöd och död: transporter från alla
stadens omgifningar af blesserade; dessas antal snart
uppgående till 40,000; vagnar lastade med lik som
jemte gevär och effekter stundeligen uppfiskades i
Pleis- och Elslerfloderna, der sådana hopat sig i
den mängd att vattnet deraf uppdämdes; öfver allt
sjuka, lindrigare blesserade och konvalescenter,
som släpat sig ut ur de improviserade sjukhusen,
alla utsvultna, med begärlighet kastande sig öfver
på gator och i rännstenar befintliga afskräden, och
såsom korpar skockade, der en död häst kunde finnas
qvarliggande. Nöden var – under de första dagarna –
visserligen större än den menskliga förmågan att den
afhjelpa, men dock måste erkännas att man i allmänhet
med barbarisk liknöjdhet åsåg eländet bland de franska
fångarna. Af dessa olyckliga kommo dagligen 8 till
10, stundom deröfver, på besök till min värdinna,
om hvars härkomst de fått underrättelse; hon lemnade
dem all den lilla hjelp hon förmådde, fägnade dem med
sitt deltagande och gaf dem åtminstone tillfälle att
beklaga sin nöd och att prata, hvilket alltid är en
tröst för en fransman. Snart blef jag äfven delaktig
af dessa besök som slutligen upptogo förmiddagarne,
mången gång på ett rätt intressant sätt.
Min beskedliga värdinna visade mig all möjlig
uppmärksamhet, äfvensom sådana petits soins som för
en sjuk äro så dyrbara; hennes rätt hyggliga döttrar
roade med musik och lektyr; jag var fjäsad medlem
af den lilla familjen. Ännu bättre blef det då jag,
efter någon tid kunde med temlig ledighet röra mig,
komma ut och få se mig omkring i staden och dess
närmaste omgifningar, besöka de svenska blesserade
officerare, af hvilka några likasom jag nu vore
konvalescenter. En aftonsocietet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
