Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildades oss emellan, som samlades hos mig på thé, dervid
äfven infann sig en bekant, en ryttmästare Wallqvist,
hvilken fungerade såsom en slags kommendant. En
dag gjorde vi en utfart till Lützen för att bese
det slagfält der Gustaf II Adolf stupade. Vid den
lilla obetydliga sten, som då utmärkte detta ställe,
stannade vår postiljon och tog af sig hatten under
en vördnadsfull bugning; till den grad lefver ännu
den store konungens minne i vördnad hos folket i
dessa trakter. Vi lyckades, ehuru med svårighet,
att få lös en liten skärfva af stenen, som vi sedan
delade emellan oss. Kring stenen hade vår siste Gustaf
Adolf år 1803 låtit plantera 7 pyramidal-popplar,
hvaraf 5 funnos borthuggna af – såsom vår postiljon
försäkrade – die verdammte Franzosen; förhållandet
var dock, som man vid middagsbordet i Lützen
sedan berättade, att franska armén hade efter det
föregående slaget den 2 maj marscherat förbi det
i yttre afseenden obetydliga monumentet under full
militärisk hedersbevisning. Det var ryssar som höggo
ner popplarna till bränsle vid deras bivuak.
Efter några veckor fick jag ett annat logis mig
anvisadt och måste således, med verklig saknad,
skiljas från den lilla familjen inom hvilken jag
njutit mycken välvilja och öm omvårdnad, under den tid
jag verkligen var deraf i behof. Mitt nya logis var
ett rikt köpmanshus; herrn sjelf, sluten och fåordig,
syntes blott under måltiderna, men frun, en liten
ful, puckelryggig kamelunge gjorde les honneurs,
pratade, politiserade, extasierade sig i loford
öfver de trupper som stridit och blödt för Tysklands
frihet. När hon äfven behagade räkna mig bland deras
antal, sökte jag att temligen kärft förklara att jag
för Tysklands ännu ganska problematiska frihet just
icke hade någon öfvervägande känsla, men det hjelpte
icke. Jag hade det oaktadt frälsat Tyskland.
Till tacksamhet eller af blott artighet lemnade hon
mig fri tillgång till sin mans dyrbara bibliotek och
rika samlingar af gravyrer och planschverk, bland
hvilka jag sedan tillbragte många angenäma stunder.
Den namnkunniga Leipziger höstmarknaden inträffade,
föga liflig, som man försäkrade, och dock var stora
torget, äfvensom ditledande gator, öfverfyldt
af packvagnar och marknadsstånd samt sammanpackade
folkmassor. På bostäder för alla besökande var
ej att tänka. Många, kanske de flesta måste bo i
sina stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
