Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En färd från Stockholm till Helsingborg för 70 år sedan. Agitation i Köpenhamn för prins Kristian Fredrik i Norge. Tvänne utländska resor; ett egendomligt uppdrag af Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då jag erhöll ett bref från öfverfältläkaren Weltzin, deri han, med kännedom af beskaffenheten af min blessyr och dess möjliga följder, allvarligen afråder från deltagande i det började fälttåget, och oombedd skickar mig ett läkarebetyg, på grund hvaraf han tillråder mig att begära entledigande från min anställning vid generalstaben. Denna alldeles oväntade och särdeles förbindliga tillstyrkan var så mycket dyrbarare och kunde med desto större skäl följas, som min blessyr hade, vid tillfället, för 3:dje eller 4:de gången uppbrutit för att genom bulning ge afgång åt små afsöndringar af de skadade refbenen. Jag skref med afgående post min underdåniga anhållan, hvilken naturligtvis beviljades, och kort derefter åtföljdes af en öfv. löjtn:s fullmakt i armén.
Efter några veckors förlängdt vistande på Sundbyholm voro vi samtlige åter i vårt trefliga hem, jag i min vanliga tjenstgöring, och allt gick å nyo i det gamla nötta hjulspåret.
1815. Året ingick under hotande utsigter. Starka sinnesrörelser hade under denna tid ansenligt förvärrat det onda hvaraf jag led, och läkarne, villrådiga om rätta behandlingssättet, förordnade en utrikes resa jemte begagnande af bad- och brunnsdrickning. Botemedlet (i fall det för sådant borde anses) var lätt att föreskrifva, men ytterst svårt att tillgodogöra sig för den hvars knappa tillgångar, till sista skärfven, togos i anspråk af dagligen tillväxande behof. Sjelf trodde jag ej mycket på de förespeglade resultaten af en resa, men min hustru hade dervid fäst sitt hopp och sin förtröstan; och hon, som förut med klok förnöjsamhet ansett vår ekonomiska ställning, den hon ock, med omtanke och sparsamhet, städse uppehållit, började nu lida af den medelbrist, som vid detta tillfälle visade sig. Hon sökte också öfvertala mig att till reskassa använda ett litet kapital, som hon nyss förut erhållit af en afliden gynnarinna, hennes gudmor, generalskan Siegeroth. Men att tillgripa detta första och enda kapital vi egde och hade hopp om att få, var mig omöjligt. Grefvinnan Cronstedt, hos hvilken min hustru alltid kunde påräkna ett moderligt deltagande och råd, ogillade äfven besagde kapitals användande, men lofvade att på annan väg söka vinna medel. Hon skref också till h. k. h. kronprinsen (Karl Johan) ett bref, deri hon, på det bevekligaste, anhöll om den höga herrns välvilliga åtanke och nådiga bistånd för hennes båda protegéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
