Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En färd från Stockholm till Helsingborg för 70 år sedan. Agitation i Köpenhamn för prins Kristian Fredrik i Norge. Tvänne utländska resor; ett egendomligt uppdrag af Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för umgängeston och snygg klädsel: men också var det en prins af Holstein, chef för de andra oborstade herrarne.
Sedan jag förgäfves väntat det utlofvade kreditivet från Stockholm, gaf jag mig åter i väg, med destination till Pyrmont.
De första 4 milen från Hamburg längs Elben företedde en tafla af odling och fruktbarhet, af verksamhet och lif, hvartill ett motstycke svårligen kan träffas. På båda sidor om vägen fruktträd af flera slag. Jag plockade päron utan att resa mig upp i vagnen, och en slokande gren af ett plommonträd, som slog emot öfverkanten af sufletten, öfversållade mig med ypperliga plommon. På andra sidan af Elben, allting förändradt, den stora heden (Lüneburgerheden) börjar, och inpå den möter man staden Lüneburg, som genom forna tiders besynnerliga infall blifvit anlagd i denna ödemark. För fjerde gången återsåg jag nu denna gamla stad, och tillbragte der natten i ett hotell, som fordom varit kloster, der man gaf mig ett rum, som för några hundra år sedan troligen varit ganska ståtligt, men nu var ödsligt, dystert och otrefligt i hög grad; en säng af minst 4 alnars bredd, på en hög fotställning, omgifven af tjocka damastgardiner; en ljusstake af drifven koppar, jemnårig med ett stort svart skåp och några stora högkarmiga tunga stolar: allt var hemskt och representerade en längesedan förgången tid. Jag var glad att åter komma i min vagn – men nu förestod den ödsliga färden öfver Lüneburgerheden, Omöjligt
att komma fortare än i gående; ingen egentlig väg, blott djupa spår korsande hvarandra i den lösa sanden, och till all olycka var min svenska vagn för smal i
gången för att kunna följa dessa spår eller rättare diken. Denna omständighet gaf postiljonerna ständiga anledningar till gräl och till afvikelser från den
s. k. landsvägen. På hvar poststation hördes: der Wagen spürt nicht, jemte gräl deröfver, ovilja och långsamhet. Uttråkad och nedstämd kom jag ändtligen sent på aftonen och efter 17 timmars färd på 10 1/4 tyska (7 svenska) mil, till den lilla täcka staden Celle, der ett godt nattläger utplånade dagens öfverståndna vedervärdigheter.
På andra sidan Hannover får ändtligen landet ett mera omvexlande skaplynne, och ögat hvilar med välbehag vid de med lummiga ek- och bokskogar klädda höjder, som omkransade de bördiga dalarne. Jag andades lättare, då jag i trakten kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
