Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En färd från Stockholm till Helsingborg för 70 år sedan. Agitation i Köpenhamn för prins Kristian Fredrik i Norge. Tvänne utländska resor; ett egendomligt uppdrag af Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall få se att inom 15 à 16 år skall Polen vara fritt, åtminstone värdt att vara det." Han lät också ej otydligt förstå att Sveriges biträde kunde påräknas i följd af dess egna intressen. Detta sades 1815, och Polens befrielsekrig börjades enligt förutsägelse 1830.
Bland mina förlustelser var att besöka en koloni af qväkare, som hade anlagt ett litet jernmanufaktori vid ett vattendrag, som genomskar en romantiskt skön dal, med rätta kallad Friedensthal. En gammal man, som syntes vara en slags styresman för samhället, föreföll mig särdeles aktningsvärd och hans visserligen något dystra, men på en hög och ädel verldsåsigt grundade samtal voro i hög grad anmärkningsvärda. Jag bevistade en gång gudstjensten i deras kyrka; efter en djup och långvarig tystnad, egnad – som det tycktes – åt upplyftande betraktelser, uppstod en man – en smed – aftog sin hatt och förklarade att han hade fått en andens ingifvelse, hvilken han ville meddela församlingen. Han talade om Kristi kärlek för menniskorna under sin vistelse på jorden, om vår pligt att genom efterföljd af detta höga föredöme bevisa vår rätta tro och på detta sätt sjelfva blifva lyckliga i denna och i en tillkommande verld. Hans framställningssätt var naturligtvis högst tarfligt och enkelt – men hvad han yttrade gick från hjertat och fäste sig säkerligen i mångas hjertan.
Vid de blandade aftonsällskaperna på det lilla hofvet sökte det förnäma partiet, den s. k. Corps d’élite, skarpt särskilja sig från den öfriga societeten, men som jag ej låtsade förstå denna destination utan behandlade alla lika, lär man slutligen ansett mig vara af fullblodsras. Dertill bidrog min grad af öfv. löjtn., som alltid tillskyndade mig benämningen Colonel, äfvensom mitt ungdomliga utseende, hvarför ock man yttrade om mig: Colonel à son age, y s’en faut bien de merite. Med merite underförstods alltid högadlig börd. Jag skrattade i mitt sinne och lät dem tro.
Men lefnaden bland alla dessa olika, sins emellan främmande menniskomassor började blifva tråkig och motbjudande. Jag led af att bland detta sällskapsvimmel vara ensam, icke ha någon, till hvilken jag kunde sluta mig förtroligt, ingen, som för mig kände det ringaste deltagande. Snart öfverföll mig en stark hemlängtan, den vanliga mjeltsjukan ville ej mer låta afvisa sig, jag måste vända hemåt. Det skedde ock någon af de sista dagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
