Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En färd från Stockholm till Helsingborg för 70 år sedan. Agitation i Köpenhamn för prins Kristian Fredrik i Norge. Tvänne utländska resor; ett egendomligt uppdrag af Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifven af uppmärksamma åhörare och åhörarinnor; talade med lika lätthet flera språk. Vi promenerade dagligen tillsammans, i anledning hvaraf äfven därvarande ryska officerare sökte af mig få reda på hvem mannen var. Ingen kände honom. I ett sällskap af några preussiska officerare hade han omtalat mig såsom författare af ett par militära skrifter, och såsom i Sverige ganska fördelaktigt känd. Men huru han kunnat förskaffat sig någon kunskap om mig, fick jag aldrig veta. I stället berättade han om tilldragelser under revolutionen 1809 med en fullständighet och noggrannhet, som om han sjelf dervid varit närvarande och deltagare. Han hade likväl aldrig varit i Sverige. Allestädes kände han personer och förhållanden och framstälde dem på ett sätt som fängslade uppmärksamheten. Skickligare kunskapare har väl aldrig funnits, ej en gång i Ryssland.
Vid den s. k. första middagstaffeln befann sig en polsk furste med gemål (furst Czartoritzky, om minnet ej alltför mycket bedrager mig.) Han var tyst och sluten, blandade sig aldrig i konversationen och aflägsnade sig genast efter måltiden. Jag ådrog mig en dag hans uppmärksamhet genom en politisk dispyt, som påtrugades mig af min bordsgranne (en engelsman) och hvarunder han (fursten) lär hos mig förmärkt någon öfverensstämmelse i tänkesätt. Efter middagen gaf han sig i tal med mig, och då han fått veta att jag var svensk, bjöd han mig till sig. Naturligtvis begagnade jag mig deraf. Konversationen, hvaruti furstinnan äfven med liflighet deltog, vände sig uteslutande kring Polens olyckliga förtryck under Ryssland och dess alltmer mognande beslut att afskudda sig det förhatliga oket. Jag tog mig friheten ifrågasätta den lyckliga utgången af ett sådant företag, icke endast på grund af Rysslands öfvermakt utan förnämligast med afseende på den splittring, som rådde inom den mäktiga polska aristokratien (på hvars sammanhållighet likväl allt berodde), ett förhållande hvarom svenska krigshistorien hade mycket att omtala o. s. v. Han gillade helt och hållet anmärkningen, men försäkrade att olyckan hade nu förenat alla sinnen och att aristokratien, som disponerade och var i besittning af ofantliga tillgångar, skulle, nu mera förenad med och understödd af folket, offra allt och sig sjelf till vinnande af det stora målet. Hans sista ord voro minnesvärda: "Ännu, sade han, är icke allt beredt, men ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
