Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Episoder med Karl Johan och general Cardell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsätta mig för hans ovilja. Äfven denna gång sökte Cardell att genom återtagande af förut gjorda påståenden och genom att smickra min egenkärlek och kasta all skulden på sitt eget ombytliga, af andra tillfälligheter uppretade lynne, förmå mig ändra beslut. När detta ej lyckades, vidtog han den utvägen att hota med konungens onåd och lofvade – med handslag – att ej allenast framkalla denna onåd, utan ock på allt sätt förfölja mig. Jag var öfvertygad att Cardell i följd af böjelse skulle hålla detta löfte, och jag sade honom det uppriktigt; hvarpå vi, såsom uppenbara ovänner, åtskildes. Dagen efter detta uppträde hade Cardell en stor festmiddag på Marieberg, hvilken konungen äfven bevistade. Jemte den öfriga lärarepersonalen var äfven jag inbjuden och infann mig dervid – oaktadt det spända förhållandet med värden – för att erfara om och på hvad sätt han skulle begagna tillfället att då uppfylla sitt gifna löfte. Hans bemödande uteblef icke heller, ehuru utan önskad verkan.
På e. m. kom jag att stå helt nära dörren till ett närbeläget rum, dit konungen med Cardell ingått. Jag fick då höra hura den senare på allt sätt sökte uppväcka konungens ovilja mot mig genom förklarande i åtskilliga variationer att jag var högst okunnig, men till ytterlighet egenkär, sjelfrådig och envis, samt en esprit mutin af hvilken man kunde befara allt. Vid beskyllningen om min krassa okunnighet anmärkte h. mj:t: "han tjenade sista kriget under mina direkta ordres, och jag var nöjd med honom," och på öfriga tillmälen svarades då och då med ett: c’est ça.
För att erfara det intryck h. mj:t fattat af Cardells välmenande framställningar, stälde jag mig så att jag nödvändigt skulle bemärkas, dä konungen återvände till samlingsrummet. Så skedde ock; men i stället för ett uttryck af missnöje, visade mig h. mj:t en utmärkt nådig välvilja, under ett längre samtal, tydligen – som jag tyckte – för att gifva en dementi åt general Cardell; åtminstone tycktes denne så uppfatta saken, ty han såg särdeles missnöjd ut. Jag underlät icke heller att sända honom en min af tillfredsställelse, som visst icke mildrade hans förargelse.
Inför kronprinsen (Oskar) såsom d. v. gener. fälttygmästare ansåg jag mig böra redogöra för mitt förhållande till general Cardell och tillika anhålla om dess beskydd mot de af Cardell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
