Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll jag dock en till samma dag antedaterad
fullmakt att vara generalmajor utan något dervid
fästadt vilkor, hvarför jag utan tvifvel hade
h. ex. grefve Brahes vanliga välvilja att tacka. När
med anledning deraf jag hos konungen fick aflägga
min underdåniga tacksägelse, yttrade h. mj:t ungefär
följande: "Man ville att ni skulle lemna er plats
i krigshofrätten. Jag kunde ej medgifva det. Jag
värderar en domare som följer sin öfvertygelse och
är otillgänglig för alla konsiderationer." Detta
yttrande, i sig sjelf ganska vanligt, var för
tillfället af särskild betydelse, ty konungen visste
ganska väl att jag verksamt deltagit i den dom
som krigshofrätten nyligen afkunnat öfver en hans
gunstling general Stjerncrona. Jag fäste den tiden
mindre vigt vid detta yttrande, men det har sedan
bjert framstått såsom motstycke till hvad som några
år derefter hände mig, i egenskap af ledamot i samma
hofrätt.
Det nu omnämda var det sista företräde jag hade hos
konung Karl Johan. Det räckte ganska länge, och de
åsigter som derunder utvecklades, gåfvo dock en
erinran om det inflytande som ålderdomen vunnit öfver
den store mannen.
1844. Konung Karl Johans död d. 8 mars utgjorde
detta års sorgliga märkvärdighet, hvilken likväl
alltför snart trängdes åsido af en uppblossande
förtjusning öfver tronföljarens förväntade frisinnade
styrelse. Framtiden besannade ordspråket: "Les
extrèmes se touchent." Konung Oskar fortjenade och
vann nationens tillgifvenhet och aktning. Ultraismen
ensam var missbelåten. Något mera kraft i motståndet
mot norrmännens oförsynta fordringar skulle gjort
hans minne än mera aktadt.
Den 1:sta februari var 50:de årsdagen af min
tjenstebana såsom officer. Dagen utmärktes på ett
för mig både smickrande och tillfredsställande
sätt. Mina aktade, alltid välvilliga kamrater hade
inbjudit mig till en festlig middag och tillika
låtit måla mitt porträtt, som vid detta tillfälle
förevisades och sedan uppsattes i chefsrummet af
topografiska korpsens embetslokal, försedt med en af
vänskapen dikterad inskrift. Efter middagens slut
lemnades mig af min bordsgranne, d. v. chefen för
landtförsvarsdepartementet, statsrådet Peyron,
en helsning jemte skrifvelse från konung Oskar,
som i nådiga och välvilliga ordalag tillförsäkrar
min hustru om hon mig öfverlefver, och efter henne
mina ogifta döttrar, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
