Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bråddjupet aftog vår vägvisare sina skor för att
vinna säkrare fotfäste, samt bad mig, som motvilligt
anträdde denna vandring, hålla fast i hans rockkrage,
icke se åt djupet utan spänna ögonen i hans
nacke. Lyckligen återkomna till de klippmassor,
mellan hvilka vi förut hade förlorat vägspåret,
lotsade han oss dock temligen lätt igenom dem och
förde oss till en mera öppen plats, hvarifrån vi
kunde se och utan att gå vilse komma till stationen
Nieder Rathen der den mängd resande samlas, som
lika med oss önska färdas vidare till det prisade
och mångbesökta Bastei. Efter några ögonblicks
uppehåll och hvila vid Rathen gåfvo vi oss i väg,
försedde med vägvisare. Sadlade hästar funnos vid
värdshuset och fråga uppstod om att begagna sådana;
men jag tilltrodde mig ännu ega krafter nog att
till fots företaga den återstående vandringen, ett
sjelfförtroende som jag dock snart fick ångra, ty
vägen var ganska besvärlig, gick i ständigt brant
stigande, på flera ställen i trappsteg inhuggna
i berget.
Omsider och efter flera pustanden uppkomna på den
högsta hergplatåen, återstod blott en längre trappa för att
hinna till ett der beläget värdshus och när äfven
denna trappa var passerad, voro krafterna för mig
nära nog uttömda. Också hade vi under fulla 6 timmar
varit i ansträngande rörelse och då den 25-årige
sonen deraf kände sig tröttad, var ej underligt att
hans 75-årige far var det i hög grad.
Vår möda var likväl rikligen betald, ty högst
intressant var att skåda denna besynnerliga bergtrakt,
dessa vilda fantastiskt
formade klippmassor, än staplade på hvarandra,
än fristående såsom smala pelare af flera 100 fots
höjd, här och der förenade med broar öfver de djupa
afgrunder som skilja dem från de större bergmassor,
hvarmed de fordom varit sammanhängande. Ingenstädes
någon skön leende natur, men öfverallt en storartad,
underbar, hänförande och omöjlig att sant teckna
hvarken med penna eller pensel.
Efter en stunds hvila och återhemtade krafter
och sedan vi på tu man hand (med något biträde af
vägvisaren) utdruckit ej mindre än 6 krus öl anträdde
vi återvägen till Rathen, intogo der med strykande
matlust, en rätt tarflig gouté, och gingo ombord på
en af passagerare öfverfyld ångbåt, som förde oss
tillbaka till Dresden. Andra dagen om aftonen voro
vi i Berlin. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
