Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med rastlös ifver och ungdomlig kraft på mindre än
fyra år öfverdrog Sverige med telegrafledningar och
sålunda blef en förkämpe för vårt lands framsteg till
delaktighet i den allra nyaste tidens utveckling. År
1853 förevistes en telegrafledning på Stockholms
djurgård som en "kuriositet", herrar och damer
telegraferade mellan tornen i djurgårdstivoli
och funno det både intressant och "roligt" att
så der omedelbart läsa en frånvarandes tankar –
men Stockholms börsförening hade, då strax förut
deras utlåtande blifvit inhemtadt angående den
nya uppfinningens värde, försäkrat k. m:t, att
af den då ifrågasatta linien Stockholm–Göteborg
skulle handeln icke hafva någon nytta! Hvem ser
icke häri ett nytt bevis till de många, huru sällan
"fackmän" förstå äfven de nyttigaste reformer inom
eget fack, der vanan tryckt sin privilegiestämpel
på tankegången. Det var nu en sjuttiofemårig
general, som insåg handelns fördelar bättre än
styresmännen af en börsförening, och innan halfva
året 1854 hunnit förrinna, var telegrafnätet
Upsala–Göteborg–Helsingborg färdigsträckt och
allmänheten inbjuden att till en början telegrafera
gratis för att desto hastigare inöfva tjenstemännen. –
Men från denna oss närmast liggande, storartade del
af Akrells långa verksamhetsbana återvända vi till
"kung Gustafs dagar", till den gamles första inträde
i lifvet. Vetenskapsakademiens på sin tid namnkunnige
gravör, Fredrik Akrell, som för jemt hundra
år sedan vid afresan till akademien fått af sin mor
den goda erinran, att "den som kan en konst, står på
guldbotten" och derför lade sig på gravyren i stället
för embetsexamina, hade 1777 gift sig med gravören
Bergqvists dotter och såg 1779 den 13 januari familjen
tillökt med en son. Det var den nu aflidne generalen,
som då såg dagen. Tidigt lärde han sig faderns yrke
och graverade redan före sitt första inträde i tjenst
planscher till hvarjehanda då utkommande arbeten,
hvarmed han sedan fortfor långt in i sin militära
bana. Akrells kartor äro allmänt kända; icke så
många torde veta, att han som aqvatinta-gravör en tid
var den ende i landet och att öfver hundra planscher
till Thersners Fordna och närvarande Sverige äro af
honom graverade, liksom plan till Bergstedts Resa i
Propontiden, till Klinckowströms Bref om Förenta
Staterna m. fl., alla på sin tid framstående
gravyrarbeten. Arbeten af Hermelin, Wahlenberg,
Acharius m. fl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
