Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kartor till Sveriges sjöatlas, flera häften "principer
i landskapsteckning", Akrells egna reskartor öfver
Sverige m. m. vitna om den flit och skicklighet,
hvarmed han fört sin grafstickel. Och dock se vi
här endast frukten af "lediga stunders tidsfördrif",
under hvilan från flerfaldiga tjänstebefattningar,
hvilka ensamma skulle
fullt upptagit en man af mindre arbetsdrift än
Akrell. Inskrifven i landtmäterikontoret 1793,
öfvergick han 1794 till kungl. fortifikationen och
blef der 1795 officerskadett och den 1 februari
1796 konduktör. Som informationsofficer, adjutant,
fortifikationsbefälhafvare på Vaxholm, Fredriksborg
och Dalarö, deltagare i arbetena vid Trollhätte
(gamla) kanal och slussverk, befästningsarbeten
vid Stralsund m. m. var han under hela Gustaf IV
Adolfs regering särdeles sysselsatt och tillvann
sig redan nu det erkännande för duglighet och
energi, som följde honom till hans död. Medlem
af krigsvetenskapsakademien 1806, s. å. löjtnant
vid den då upprättade fältmätningskåren, blef han
1807 kapten i armén och föreläste från detta år i
tvänne decennier fortifikation vid krigsakademien på
Carlberg. Den nya "sakernas ordning" ändrade intet
i Akrells verksamhetsbana. 1812 major och ledamot af
landtbruksakademiens statistiska klass, beordrades han
vid arméns sammandragande om hösten samma år att vara
öfveradjutant vid tredje arméfördelningens stab och
förflyttades 1815 till tjenstgöring vid norra tyska
arméns generalstab, då Karl Johan öfvertog befälet
af denna här. I slagen vid Grossbeeren, Marzan,
Dennewitz och Leipzig utmärkte han sig för tapperhet
och hemförde från fälttåget öfverstelöjtnantsgrad,
svärdsorden, wladimirsorden, tapperhetsmedaljen –
och en kula, som den 19 Oktober vid stormningen af
Leipzig träffat honom i bröstet och sedan, lyckligt
uttagen, följde honom till hans död, hängande vid
hans pitschaft. Blessyren tvang honom emellertid att
begära entledigande från generalstaben för att sköta
helsan, under det armén gick hem för att tåga emot Norge, Ett
besök vid Pyrmont gjorde dock tillfyllest, och han återvände
snart till nya värf i fäderneslandet, för hvilket han
nu ej mera skulle komma att kläda blodig skjorta. År
1819 upphöjd i adligt stånd, utan att ändra sitt
"ofrälse"-namn (en förut adlad frände hade kallat
sig af Acrel), fortsatte Akrell sina arbeten som
informations- och ingeniörsofficer tills han, 1830
utnämd till öfverste i armén, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
