Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneslandets gränser, derest han ej tillhörde en af
dessa rika och förnäma ätter, hvilka understundom
utsände sina söner, under ledning af en guvernör,
för att fullborda deras uppfostran. Säkerligen
hade ej heller jag, som var temligen medellös,
tänkt derpå, om ej en af mina ungdomsvänner,
löjtnanten vid lifregementets husarkorps Karl
Cassel dertill öfvertalat mig. Redan i början af
år 1839 gjorde han mig skriftligen ett förslag,
att vi gemensamt skulle besöka de märkvärdigaste
ställen i Europa. Jag svarade till en början bestämdt
nej. Skriftvexlingen fortsattes dock, och jag började
vackla, sedan jag fått tala och rådgöra med tvenne
unge män af mina bekanta, baronerne Erik och Karl
Sparre, hvilka föregående året gjort en längre färd,
hufvudsakligen till fots, genom Europa, derunder
sett mycket och det oaktadt lyckats så ordna resan,
att den blifvit ganska billig. Anskaffande af medel
medförde numera den största svårigheten. Jag egde
intet utom min knappa lön; min fader var död; min
moder var i så små omständigheter, att hon omöjligen
kunde bispringa mig; slägtingar hvarken kunde eller
ville jag anlita. Alltså återstod ingen annan utväg
än att upptaga lån och som säkerhet derför erbjuda
inteckning i mitt framdeles utfallande ackord. Med
biträde af min vän och kamrat friherre W. Tersmeden
lyckades jag slutligen ordna denna angelägenhet och
tillskref derefter Cassel, att jag efter slutade möten
vore beredd att göra honom sällskap, samt att jag till
den ändan ämnade begära ett och ett halft års kunglig
permission, att räkna ifrån den 1 juli 1830. Efter
alla dessa förberedelser blef min öfverraskning
stor, då Cassel svarade, att förhållanden inträffat, som numera
för honom omöjliggjorde planens verkställande, och att
han derför nödgades afstå från den tilltänkta resan. – Hvad
skulle jag nu göra? Utan Cassel hade denna plan
aldrig hos mig uppstått; han hade föreslagit resan;
hoppet om hans i så många afseenden angenäma sällskap
hade i icke ringa grad bidragit till mitt beslut. Nu
återstode intet annat än att resa ensam eller blifva
hemma. Det senare hade jag troligen gjort, om jag
ej för vänner och bekanta omtalat mina planer och
nu blygdes att inför dem visa mig vacklande. Då
dertill kommer, att det alltid varit min grundsats
att stå fast vid ett en gång fattadt beslut, äfven
om svårigheter möta, begaf jag mig å väg på den långa färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
