Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligt afseende. Det är sant, att jag derigenom mindre
kunde roa mig än de flesta, som med späckad börs
kasta sig in i förströelsernas hvirfvel, men ändamålet
med resan var i första rummet att inhemta och lära – i
det andra endast att söka nöjen. Äfven de senare
försummade jag emellertid icke, men deras antal och
beskaffenhet måste dock rättas efter tillgångarne.
Efter att några dagar hafva bott på hotell, lyckades
jag erhålla anvisning på en ansedd pension belägen
nära "Rue de la paix", alltså i medelpunkten af
Paris. För ett pris af 200 francs i månaden erhöll
jag här, visserligen något högt uppe i rymden,
ett vackert rum med två fönster samt ganska god
kost och uppassning. Värdinnans egen bostad jemte
matsal, förmak och ekonomirum var belägen i den 4:de,
pensionärernas sofkamrar i den 5:te våningen. Men
i Paris och med unga ben fäster man dervid föga
afseende. Sällskapet i denna pension var af värdinnan
omsorgsfullt valdt, och icke utan svårighet kunde man der vinna
inträde. Det bestod af engelska och franska
familjer. Alla voro bildade och angenäma. En
f. d. major vid gardet, som genom revolutionen
förlorat sin plats och nu var nödsakad att
hålla sig dold undan folkets raseri, ådrog sig,
jemte hans älskvärda hustru, från första början
min uppmärksamhet. – Våra gemensamma frukostar
och middagar voro glada, aftonunderhållningarna i
salongen lediga och angenäma. Man sysselsatte sig der
med samtal och musik, någon gång med kortspel. Tre
unga engelska damer bidrogo ej litet att lifva
sinnesstämningen. Ibland dessa fans en, den 19-åriga
Harriet Scott, som var en fullkomlig skönhet och som,
hvar helst hon uppträdt, skulle, ej blott för sitt
utseende men äfven för sitt älskvärda väsende, hafva
ådragit sig en synnerlig uppmärksamhet. Naturligtvis
utöfvade hon äfven på mig en viss dragningskraft
och bidrog utan tvifvel icke så litet att hålla mig
hemma i pensionssalongen. Jag var den ende unge karl,
som å stället vunnit inträde, och jag lyckades snart
att komma på god fot med hela sällskapet. Jag togs
till skiljedomare vid de små meningsolikheter, som
emellanåt uppstodo; och, då jag alltid afgaf mitt
domslut utan afseende till person, kallades jag af
de unga damerna: monsieur le juste. Med ett ord,
vistandet i denna pension var rätt behagligt, och jag trifdes så
väl, att jag der stannade under hela den tid jag qvarblef i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
