Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag förskaffat mig en "professeur de la langue
française", som vissa dagar i veckan besökte mig för
att samspråka och öfverse mina skriftliga öfningar,
indelades tiden så, att jag vanligen arbetade till
klockan 12, derefter besåg stadens märkvärdigheter
till middagstimmen klockan 5, sedermera åter arbetade
eller brefvexlade till 1/2 8, då jag, med undantag af
spektakel- eller balaftnar, begaf mig till värdinnans
salong. Längre fram under vintern, då jag hunnit göra
bekantskaper, deltog jag emellanåt i sällskapslifvet.
Naturligtvis var det i främsta rummet Sveriges i
Paris varande sändebud, grefve Gustaf Löwenhjelm,
som förskaffade mig tillfälle att kasta en inblick
i pariserlifvet. Löwenhjelms outtröttliga omvårdnad
om landsmän, hans beredvillighet att gagna dem
och den välvilja, med hvilken han sökte efterkomma
deras billiga önskningar, äro allt för väl kända för
att af mig behöfva vitsordas. Icke nog med att han
ofta såg dem vid sitt gästfria bord och att han på
högtidsdagar, t. ex. julaftonen, hos sig församlade
alla både resande och i Paris bosatta svenskar; han
sökte derjemte förskaffa dem ibland de förre, som
dertill kunde komma i fråga, tillträde till större
offentliga och enskilda tillställningar. I sådant
hänseende var dock Paris denna vinter särdeles
vanlottadt. Den nyligen timade julirevolutionen
och alla de hvälfningar, som deraf voro en följd,
hade störtat en mängd slägter i sorg. Högadeln,
likasom embetsmannaskaran, kunde naturligtvis icke
godkänna medborgarekonungen Ludvig Filip. Dessa
samhällsklasser hade derför dragit sig tillbaka
till sina gods på landet eller lefde de ett tyst
och indraget lif i Paris. Det var således i de
diplomatiska kretsarne, likasom hos en och annan
rik bankir, excellensen Löwenhjelm kunde skaffa mig
inträde. Men detta var dock tillräckligt för att
få kännedom om lefnadssättet, och jag fann, att här
såsom annorstädes den största yppigheten, om äfven
icke den smakfullaste, utvecklades af börsmatadorerna.
Som Tuillerierummen under revolutionsdagarne
blifvit betydligt skadade och till följd deraf
tarfvade en större reparation, begagnade konung
Ludvig Filip denna vinter sin gamla bostad i palais
royal. På en af de baler, som derstädes gåfvos,
var jag närvarande. Dessa baler benämdes spefullt:
"les bals des épaulettes de laine", och de gjorde
i sanning skäl för namnet, ty, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
