Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalgardister på marsfältet manövrera och paradera för
general Lafayette med rätt mycken hållning och
säkerhet.
Det var dock ej endast exercisfärdighet, som af
nationalgardet fordrades. Den mest ansträngande
delen af dess tjenstgöring var bestridandet af
vakter och patrulleringar – och detta under en tid,
då jäsningen bland folket var allmän och upplopp
esomoftast förekommo. Dessa senare tilldragelser
voro i sanning högst lifvande. Trumman rördes å alla
gator, nationalgardet samlades å sina larmplatser,
starka patruller utgingo i olika riktningar, den stora
massan af nyfikna var på benen, och då aftonen inbröt,
upptändes öfverallt på bulevarderna och de öppna
platserna stora bivuakeldar, kring hvilka alla till
annan tjenstgöring ej beordrade nationalgardestrupper
lägrade sig.
Ett bland de våldsammaste uppträden af detta slag
inträffade i början af år 1831, då pöbelmassan
först våldförde sig på Auxerrois, derefter i grund
utplundrade erkebiskopspalatset, kastade möblerna i
Seineströmmen, uppref med rötterna träden i trädgården
och sönderslog trappor, panelningar och dylikt
samt derefter anföll åtskilliga andra offentliga
bygnader. Nu såsom alltid vid dylika tillfällen
sammanträffade jag med min vän, kapten Gustaf von
Platen vid Vermlands fältjägareregemente, den ende
resande svensk, som jemte mig tillbragte denna vinter
i Paris. Vi togo våra pass i fickan för den händelse,
att man skulle vilja häkta oss, och så bar det af,
så fort benen förmådde, till de ställen, der tumultet
pågick. Olyckligtvis kommo vi nästan alltid för sent,
emedan i en så vidsträckt stad som Paris "emeuterna"
sällan fortgingo länge på en punkt, utan hastigt
förflyttade sig från ställe till ställe. Deremot
blefvo vi mer än en gång vitnen till den lifliga
upphetsningen, liksom vi i första hand fingo beskåda
de föröfvade sköflingarna.
Ibland mina bekanta inom nationalgardet var en ung,
mycket hygglig man, herr Deschamps, hvilken jemte
sin hustru tillhörande vår värdinnas umgänge, ofta
intog sina middagar i pensionen. Han var literatör
och tillhörde den så kallade "nya skolan" (l’école
romantique). Genom hans bemedling blef jag införd
i denna intressanta krets, bland hvars medlemmar räknades
Victor Hugo, Casimir de la Vigne, Alfred de Vigny, med flere,
hvilkas namn jag nu ej erinrar mig. De aftnar jag tillbragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
