Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantag af diplomater och främlingar, var nästan
hela den manliga personalen iklädd nationalgardets
uniform, till hvilken hörde epåletter med stora
fransar af rödt ullgarn. Sällskapet föreföll
visserligen något blandadt, men balen var i öfrigt
väl anordnad, med sittande aftonmåltid i flere rum
och i tvenne omgångar. Vid balens början skedde en
hastig föreställning för konungen, drottningen och
deras barn. Den uppmärksamhet, som man visade dessa
senare, var ej synnerligen stor. Under aftonmåltiden
kom den sextonårige hertigen af Nemours ned i matsalen
för att äta, men ingen syntes hågad att lemna honom
plats vid bordet, så att det slutligen blef jag, den
främmande officern, som stod upp och, efter mycket
krusande å prinsens sida, nödgade honom att sätta
sig på min plats.
Att nationalgardets uniform å denna bal, likasom
å alla andra offentliga tillställningar under
vintern 1830-31, så allmänt begagnades, bör icke
förvåna. Denna sedan 1789 års revolution för
det franska folket kära inrättning hade under
den äldre bourbonska grenens regeringstid varit
förbjuden. Förgäfves hade många rop höjts för dess
återinförande. Karl X och hans ministrar vägrade
enständigt att dertill lemna bifall. Då inträdde
dagarne den 28, 29 och 30 juli. Gardena blefvo
upplösta, och de i Paris varande linjeregementen
försändes till andra garnisoner. Nationalgardet
kallades till lif med uppgift att vaka öfver
ordningen, och den åldrige general Lafayette trädde
i spetsen för detsamma. Som genom ett trollslag
skyndade den manliga befolkningen att låta inskrifva
sig. Det blef en modsak och tillika ett politiskt
försigtighetsmått, att ingen, som tillhörde de
bättre och förmögnare samhällsklasserna, fick
undandraga sig. Prinsar, ministrar, högre och lägre
embetsmän, kapitalister, handlande, läto alla upptaga
sig i nationalgardets rullor och anlade alla dess
uniform. Men icke nog dermed, den ojemförligt största
delen deltog äfven i de ofta förekommande öfningarna,
och jag erkänner öppet, att jag med verklig beundran
var vitne till de oerhörda uppoffringar af tid och
penningar, som nationalgardestrupperna af samtliga
vapnen denna tid underkastade sig för att vinna
öfning och skicklighet i sitt nya yrke – och detta
utan ersättning af staten. De lyckades äfven att
inom kort tid ernå en färdighet, som var förvånande;
och en dag på efterhösten såg jag 80.000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
