Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lärda och politiska verlden, såsom Chateaubriand
och den nyligen ur sitt långa och grymma fängelse å
Spielberg utsluppne Silvio Pellico, hvilken senare
med italiensk liflighet för sällskapet skildrade sina
sorgliga öden.
Madame Recamier mottog sina gäster liggande och iklädd
en nattdrägt, hvilken, likasom sängens alla tillbehör,
var ytterst dyrbar och smakfull. Äfven jag hade en
stund förmånen att få intaga hedersplatsen vid hennes
fötter och måste erkänna, att jag sällan träffat en
qvinna, som bättre än hon förstod att fängsla genom
ett underhållande samtal. Denna afton var således i
hög grad minnesvärd. Det föreföll mig dock, såsom
om jag i detta sällskap spelade rollen af sparfven i
en tranedans, och af denna anledning kom jag aldrig
mera tillbaka i madame Recamiers hus, ehuru mycket
jag efteråt ångrat en sådan försummelse.
Grefvinnan Tascher de la Pagerie, nära anförvandt
till drottning Desideria, med henne anländ
till Stockholm år 1823, och i flere år derstädes
tjenstgörande såsom högstdensammas hofmästarinna,
hade nu lemnat denna befattning och var sedan några
år åter bosatt i Paris. I hennes inskränkta, men
utsökta familjekrets tillbragte jag några angenäma
aftnar. Omfattande mig med mycken godhet, föreslog hon
mig att blifva kammarherre hos drottning Desideria,
för hvilket ändamål hon ville hos denna sin höga
väninna använda allt sitt inflytande. Då jag nyligen
blifvit upptagen i konungens, hennes gemåls, "famille
militaire", såsom Karl Johan kallade sin stab, afböjde
jag detta hedrande anbud, men antog i stället med
tacksamhet förslaget att, vid min afresa från Paris,
få medföra rekommendationsbref till grefvinnans i
München bosatte svåger, generalen grefve Tascher de la
Pagerie, en godhet, hvaraf jag sedermera skördade lika mycken
nytta som nöje.
Generalen grefve d’Erlon, densamme som i slaget
vid Waterloo förde befäl öfver en af Napoleons
armékorpser, hade nyss med sin enda dotter återvändt
till Paris, efter den landsflykt han under bourbonska
tiden varit underkastad. Min bekantskap med hans
i svensk tjenst varande son förskaffade mig det
välvilligaste emottagande af den älsklige gamle
mannen; och ehuru han, ännu utan all anställning,
lefde på en mycket indragen fot, inbjöd han mig dock
jemte några vänner på en angenäm middag, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
