Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken jag på allt sätt omhuldades, och som egentligen
framställer sig för min hågkomst till följd af en
något ovanlig öfverraskning, i hvilken jag kom att
spela hufvudpersonen.
Då nämligen efter intaget kaffe likör kringbars,
förbigick man mig, som jag trodde af glömska. Dermed
var jag dock ingalunda missbelåten, emedan jag
ännu hade qvar smaken efter de förträffliga
fontainebleaudrufvor, hvarmed middagen
afslutats. Fröken d’Erlon nalkades dock i samma
ögonblick med en bricka och ett fyldt glas med de
orden: "M:r Troil! ceci est exprès pour vous." Att
fatta glaset, att dricka den älskvärda Hebes skål
och att tömma det i botten var ett ögonblicks
verk. Min förvåning då jag märkte, att jag fått en
sup vanligt svenskt bränvin, står ej att beskrifva;
men huru vedervärdig densamma utan allt tilltugg
föreföll efter den utsökta desserten, lyckades jag
dock bibehålla fattningen och tackade fröken på
det förbindligaste. Detta qvi pro qvo förklaras
deraf, att sonen d’Erlon nyligen gjort ett besök
hos sin fader och då medhaft en resväska med deruti
inneslutna bränvinsflaskor. Hans syster trodde nu,
att den största artighet hon kunde visa mig var att
på fransk botten låta mig smaka mitt hemlands nektar.
Ännu åtskilliga berättelser från mitt pariserlif
kunde väl vara att omnämna, men de äro i allmänhet
af allt för enskild beskaffenhet, för att ibland
efterlemnade minnen erhålla en plats. Emellertid
nalkades tiden för min afresa. Jag hade sett Paris’
museer, samlingar och öfriga märkvärdigheter; jag
hade åhört förhandlingarna i deputeradekammaren liksom
öfverläggningarna i processen emot Karl X:s ministrar;
jag hade närvarit vid S:t Simonisternas egendomliga
sammankomster. Det var blott ett enda ställe, der det
ej lyckats mig vinna inträde, nämligen Vincennes,
hvarest under dessa oroliga tider största delen af
Frankrikes artillerimateriel och vapenförråd fans
förvarad. Det var i Vincennes som Polignac och hans
olyckskamrater sutto häktade, och för att förekomma
hvarje möjlighet att underlätta deras flykt var
inträdet inom fästet strängeligen förbjudet. Jag hade
blifvit underrättad, att enda möjligheten att der
intränga berodde på ett skriftligt tillåtelsebref
af krigsministern, marskalk Gérard, hvilket måste
utverkas genom personligt besök; samt att Gérard,
öfverväldigad af göromål för att bringa reda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
