Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflyttningen af resande och deras saker. Dessa diligenser
voro nära nog af en vanlig jernvägsvagns storlek. De
innehöllo tre afdelningar: den mellersta, interiören,
för 6; den eftersta, rotundan, äfven för 6; samt
den främre, kupén, för 3 personer, hvartill kom
ofvantill den så kallade kabrioletten, äfven för 3
personer. På taket uppstaplades allt resgods samt emot
särskild betalning äfven fraktgods. Härtill kom, att
en och annan landtman tilläts att kortare vägsträckor
derstädes taga plats, oaktadt passagerarnes till 18
bestämda antal härigenom ofta uppbragtes till 20 à
22. Hjulen till dessa jettevagnar voro naturligtvis
mycket klumpiga och försedda med grofva jernringar af
ända till sex tums bredd. Anspannet bestod af 5 eller
6 hästar; och ehuru dessa i allmänhet voro starka,
erfordrades dock 75 till 80 timmar för vägen mellan
Paris och Strassburg. Ej blott för att göra resan
mindre tröttande, utan äfven för att aflägga ett besök
hos den i Nancy bosatta familjen Adelsvärd, beslöt
jag att i sistnämda stad uppehålla mig en dag. Det
senare ändamålet vans väl endast ofullständigt, i
anseende till baron Adelsvärds tillfälliga frånvaro
på landet, men deremot hade jag godt tillfälle att
taga i skärskådande den forna, vackra hufvudstaden
i Lothringen.
Den 9 april skedde ankomsten till Strassburg,
hvarest jag qvarstannade tre dagar för att taga
kännedom om militärinrättningarna, kanongjuteriet,
fästningsverken m. m., saker hvilka alla längesedan
fallit ur mitt minne, hvaremot jag aldrig kan förgäta
Ervin von Steinbachs storverk: Strassburger-münster.
Resan fortsattes till Freiburg i Breisgau. Den vackra
vägen vid sluttningen af Schwarzwald, det rika väl
odlade landet, de välmående byarna med deras vänliga
invånare – allt detta gjorde på mig det mest angenäma
intryck.
I Freiburg besågs naturligtvis katedralkyrkan – Ervin
von Steinbachs andra mästerstycke – samt stadens
storartade omgifningar. För att riktigt kunna taga
kännedom om den i så många afseenden märkvärdiga
Schwarzwaldertrakten, reste jag från Freiburg med
enspännare-extrapost genom den vilda, efter Moreaus
återtåg år 1800 ryktbar vordna helvetesdalen till
Schaffhausen. Efter att hafva besett det beryktade
vattenfallet fortsatte jag färden längs Rhenfloden
och södra stranden af Bodensjön till Constanz. Hela
denna resa, först genom det vilda och storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
