Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessa von Leyen, och deras sex barn, hvaribland
tvänne utmärkt vackra tvillingsystrar, omfattade
mig med stor välvilja; och i denna älskvärda krets
tillbragte jag flere angenäma dagar under mitt
vistande i München. Då jag så önskade, hade jag en
plats vid deras middagsbord, likasom jag om aftnarna
fick med dem och i deras teaterloge göra bekantskap
med några af Tysklands förnämsta skådespelare.
I anseende till enkehertiginnans af Leuchtenberg frånvaro i
Eichstedt lyckades det mig icke att, enligt önskan,
få hos henne aflägga min uppvaktning, hvaremot jag
gjorde bekantskap med hennes son, den unge, sedermera
allt för tidigt bortgångne prins Max af Leuchtenberg,
hvilken för fortsättande af sina studier då vistades
i München.
Dagen före min afresa hade jag tillfälle se, huru
äfven i dessa trakter vårens ankomst firas såsom en
folkfest. En gammal plägsed bjuder nämligen, att
natten mellan den sista april och första maj det
bästa öl, som i Bayern tillverkas, skall i de stora
sammanhängande så kallade bockskällarne mot lindrig
betalning tillhandahållas befolkningen till huru
stor mängd som helst. Vid denna fest, det så kallade
bocksölet, kan man erhålla kännedom om sydtyskarnes
förmåga att förtära deras älsklingsdryck; 10, 12 till
14 Schoppen (= ett halfstop) är för en bayrare icke
ovanligt. Men följderna äro äfven bedröfliga. Ölet
lifvar och berusar ej såsom vin eller bränvin; det
döfvar – och emot slutet af natten såg man derför
dryckeskämparne likasom septemberflugor ligga domnade
längs väggarna af de stora källarrummen.
Den 2 maj afreste jag med så kallad Eilwagen från
München till det romantiska Salzburg. Under alla mina
föregående färder både i Tyskland och Frankrike hade
alltid min ej stora kappsäck fått medfölja å samma
vagn, i hvilken jag sjelf åkte. Jag hoppades att äfven
nu så skulle ske, begick derför den oförsigtigheten
att i kappsäcken inlägga min af guldmynt bestående
reskassa och tog endast på mig så stor del deraf,
som kunde vara behöflig för att komma fram till
Salzburg. Denna enda gång hade jag dock det missödet,
att kappsäcken kastades på en "beiwagen", hvilken
hvarken vid min ankomst till Salzburg eller påföljande
morgon hunnit anlända. Händelsen var så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
