Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehagligare, som tillfälle att fortsätta resan till
Wien endast förefans tvänne gånger i veckan. Jag måste
alltså lemna Salzburg den 5 maj eller besluta mig
för att derstädes qvarstanna ända till den 8:de. Det
förra öfverensstämde med den uppgjorda resplanen;
men huru skulle jag i sådant hinna verkställa de
många intressanta utflykterna omkring Salzburg, då min
kassa endast bestod af 6 1/2 gulden? Min belägenhet var
sorglig, men följande den gamla regeln "bättre brödlös
än rådlös", beslöt jag att gå till fots i stället
för att åka samt svälta, om så behöfdes, men icke
försumma att se någon af traktens märkvärdigheter.
Tidigt på morgonen den 3 maj började jag min vandring,
besåg först Salzburgs närmaste omgifningar och
fortsatte derefter till den vid Salzachfloden belägna
staden Hallein, hvars märkvärdiga saltgrufva till en
början utgjorde vandringens mål. Jag har sedermera
med min hustru och dotter besett saltgrufvorna
vid Berchtesgaden, som äfven äro mycket beryktade,
men dessa efterlemna på långt när ej det storartade
intryck som Halleins, ehuru de såsom mindre besvärliga
oftare besökas af resande. Vid Hallein inträder man
vid saltbergets spets i grufvan, och man utkommer
vid foten deraf tätt invid floden. En vägvisare
skulle föra mig upp till ingången. Han frågade,
om jag ville och vågade gå genaste vägen, hvilket
naturligtvis bejakades, hvarefter vandringen anträddes
på en träränna, 9 tum i fyrkant, som begagnades att
från grufvan nedföra saltlösningen till de i staden
anlagda kokerierna. I början gick det temligen lätt,
men snart befans rännan anlagd dels öfver bråddjup,
dels invid lodräta bergväggar. Något val fans dock
numera ej öfrigt. Man kunde ej gå tillbaka; man
måste derför gå framåt – och allt aflopp lyckligt,
ehuru jag erkänner, att jag aldrig i mitt lif gjort
en så nervpröfvande vandring, ej ens då jag en månad
tidigare besteg Strassburger-münster på den smala
vindeltrappan, som utvändigt anbragt omkring den
synålslika kyrkspiran förer till dennas högsta punkt.
Att beskrifva den bergsdrägt man iföres före inträdet
i grufvan, dennas 14 gallerier eller våningar,
den underjordiska sjö man på färja öfverfar
och å hvars af mångfaldiga ljus upplysta väggar tusentals
saltkristaller skimra likasom stjernor, det egendomliga
sätt, hvarpå man, åkande på sin egen bakdel, hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
