Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åldrige veteran, nu Königsteins kommendant, som vid
Wagram tappert kämpat under Karl Johans befäl. Det
var första gången jag sålunda offentligen uppträdde,
och detta på ett främmande språk, men både ämnet
och vinet lifvade mig, så att mina ord slogo an och
jag allmänt helsades med hurrarop. Med möda kunde
jag efter slutad måltid slita mig från den älsklige
gamle Nostitz och det öfriga sällskapet. Så måste dock
ske, och med renseln på ryggen tågade jag ned för det
branta berget, derunder från fästningens vallar många
gånger helsad med genom språkrör ljudligt uttalade
"Lebe wohl!".
Åter öfverskreds Elben, och efter en mödosam vandring
upp och ned för det branta Lilienstein hamnade jag
på aftonen i Schandau och hvilade der godt ut efter
dagens ansträngningar. Påföljande morgon började
jag med stärkta krafter vandringen genom sachsiska
Schweiz. Att denna var grundlig, då den upptog trenne
hela dagar, torde ej behöfva erinras, men på sådant
sätt hann jag väl och noggrant beskåda hvarje del af
denna sköna nejd.
De återsående dagarne af vistandet i Dresden användes
att taga farväl af familjen Seebach samt att ännu
en gång kasta ett öga på stadens rika samlingar,
hvarefter resan fortsattes till Berlin, dit jag den
20 juni anlände.
Redan vid inträdet på det preussiska området märker
man, att man befinner sig inom en militäriskt ordnad
stat. Detta intryck ökas, då man anländer till Berlin, och ännu
mera då man derifrån gör en utfärd till Potsdam. Man kan ej neka
sin beundran åt den ordning, som i alla riktningar
är rådande, men å andra sidan finner eller rättare
fann man sig denna tid obehagligt berörd af den
kalla och afmätta höflighet, hvarmed man bemötes,
och som sticker så bjert af emot den öppenhet och
vänlighet, hvarmed främlingen öfver allt i Sydtyskland
omfattas. Sådant var åtminstone det intryck, som
jag erfor af mitt besök i Rhenpreussen år 1830 och
af vistelsen i Berlin år 1831 – och detta oaktadt
jag redan på förhand hade en mycket hög tanke om den
preussiska militärorganisationen och använde största
delen af mitt uppehåll i Berlin att studera densamma
till alla dess delar. Jag hade för sådant ändamål
rekommendationsbref till öfversten i generalstaben
von Peucker samt till kaptenerna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
