Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artilleriet Du Vigneau och Meyer. De mottogo mig alla
med vänlighet. Den förstnämde hade till och med den
godheten att för mig anordna en större middag, och i
hans vagn företog jag angenäma utflykter i Berlins
omgifningar. Genom dessa herrars bemedling gjorde
jag bekantskap med en del af garnisonens officerare;
jag besåg exercisen, besökte tyghus och kaserner samt
intog flere gånger min middag i officersmesserna,
alltid derstädes med artighet emottagen. Men det
oaktadt kände jag aldrig der den verkliga trefnad,
som städse gjort sig gällande vid umgänget med
de sydtyska och sachsiska officerarne – törhända
derför att i den preussiska militärens sätt att
vara redan då framskymtade ett visst öfversitteri,
ett inre medvetande om egen öfverlägsenhet. Jag
lyckades emellertid att temligen väl sätta mig in
i alla militära förhållanden, framför allt i den
förträffliga värnepligtsinrättningen, då tillämpad
i intet annat land än Preussen.
Att för öfrigt staden Berlin med dess offentliga
monument och dess i närheten genom konst
tillvägabragta anläggningar vid Sans-souci, Glienicke,
Charlottenburg med flere ställen togos i skärskådande,
faller af sig sjelft. Men Berlin saknade vid denna tid
ej blott en betydlig del af de monumentala bygnader,
som numera gifva ett storartadt utseende åt det tyska
rikets hufvudstad, utan äfven de täcka, i villastil
uppförda förstäder, som de senare åren uppstått,
synnerligen i närheten af Thiergarten. Det må derför
ej förefalla besynnerligt, att det intryck, som jag
hemförde af Preussens hufvudstad med dess breda,
af sandstoft besvärade gator, icke var synnerligen
angenämt.
På återväg till fäderneslandet tog jag vägen
från Berlin till Greifswald. Denna resa var den
förfärligaste jag någonsin gjort. Den så kallade
postvagnen var bygd på stolpar utan alla fjedrar;
vägen utgjordes för det mesta af "pflaster" – en
af grofva stenar sammansatt ojemn gata – och hela
tillställningen föreföll ytterst antiqvarisk. Man hade
i Berlin sagt mig, att jag svårligen kunde färdas
med denna lägenhet, men ingen annan utväg fans att komma
till Greifswald, och jag beslöt derför att våga försöket.
Detta lyckades visserligen, men qvarlemnade dock ett högst
obehagligt minne. Utan sömn kastad af och an i vagnen och
tvungen att oupphörligt stödja mig på händerna, för att icke
skakas alldeles förderfvad, färdades jag 47 timmar i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
