Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tortyrinstrument, mot hvilket våra gammaldags svenska
bondkärror voro ytterst beqväma, och anlände frisk
men mörbultad den 9 juli till Greifswald, der jag gick
om bord å postjakten, som påföljande dag aflevererade
mig vid bryggan i Ystad.
Om jag kanske allt för utförligt beskrifvit
fortskaffningsväsendet mellan Berlin och Greifswald,
likasom äfven alla de öfriga, olika och ofta
besvärliga sätt, hvarpå jag färdades inom Frankrike
och Tyskland, har sådant skett hufvudsakligen för
att gifva en föreställning om de svårigheter, hvarmed
sådana resande, hvilka ej voro i tillfälle att begagna
extrapost, för 45 till 50 år tillbaka hade att kämpa.
Inom det kära fäderneslandet var denna tid ej mycket
bättre stäldt för resandes fortkomst, ehuru legan
vid begagnande af gästgifvareskjuts var ytterligt
låg. Det ansågs för ett stort framsteg, att en
postdiligens nyligen satts i gång mellan Ystad och
Stockholm; men denna afgick blott en gång i veckan,
och å densamma funnos endast tre platser för resande,
den ena bredvid kusken och de två andra inuti. Dagen
efter min ankomst var bestämd för diligensens afgång;
men som samtliga platser då voro upptagna, nödgades
jag vänta ännu en vecka för att kunna å densamma
medfölja. Jag beslöt derför att använda denna tid
till att se mig om i Skåne, föga anande att denna
härliga provins, inom hvilken jag då för första gången
inträdde, skulle blifva mitt framtida hem och fältet
för min mångåriga verksamhet.
Hofmarskalken grefve Barck erbjöd sig välvilligt
att till en början blifva min vägvisare, och i hans
sällskap färdades jag öfver Bollerup, Näsbyholm,
Börringe och Torup till Malmö. Här skildes våra vägar
åt, och jag fortsatte ensam till Helsingborg och
Ramlösa. Denna senare brunnsort var på 1830-talet
en mycket omtyckt samlingsplats för den skånska
adeln. Utrikes badresor hörde denna tid till de
sällsynta undantagen. Deremot älskade provinsens stora
godsegare så mycket mera att under juli månad stämma
möte vid Ramlösa. Dit medförde de sina familjer och sina
ståtliga körspann. Dit samlades äfven många af de skånska
kavalleriregementenas officerare. Det lif, som der fördes,
var gladt och muntert: om dagarne lustvandrades, om aftnarna
dansades, och den, som så önskade, kunde pröfva lyckan vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
