- Project Runeberg -  Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar /
II:49

(1884-1885) [MARC] [MARC] Author: Carl Fredrik Akrell, Samuel Gustaf von Troil, Per Sahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blott ett ämne, hvarmed konungen, synnerligen
under slutet af sin lefnad, tröttade sina åhörare:
finansläran. Detta var ibland de få ämnen, i hvilka
han ej egde någon öfverlägsen kännedom. Men likasom så
många andra stora hade äfven Karl Johan en svag sida,
som yttrade sig deruti, att han trodde sig förstå
finanser bättre än någon annan. Då konungen kom in
på detta ämne, stodo vi, uppvaktningen, stumma som
Egyptens prester.[1] Eljest deltogo vi i samtalet,
så mycket skyldig grannlagenhet det medgaf. Man har
påstått, att Karl Johan icke tålde motsägelser. Detta
egde sin fulla riktighet, derest man ville försöka
att, under det han talade, göra invändningar; men om
man deremot afbidade slutet af hans anförande och
då stillatigande antog en tveksam uppsyn, yttrade
konungen nästan alltid: "Eh bien, mon ami, vous ne
dites rien?" – och voro en gång dessa ord utsagda,
kunde man vara förvissad, att han med största tålamod
afhörde åsigter, stridande emot hans egna, och att
han både tog
och gaf skäl. Det säkra är, att vi sällan utträdde ur
konungens sängkammare utan att hafva inhemtat något
nytt eller lärt oss att betrakta gamla, välkända
tilldragelser under en mera mångsidig synpunkt
än förut.

Vintren år 1831–32 var jag sysselsatt att ordna mina
reseanteckningar och författade i sammanhang dermed en
uppsats, benämd: Anmärkningar vid svenska kavalleriets
exercitie-reglemente
, hvilken, efter inom kungliga
krigsvetenskaps-akademien undergången granskning,
år 1833 infördes i akademiens handlingar. Densamma
lyckades ådraga sig en viss uppmärksamhet, så att till
och med den af vårt rytteri högt förtjente generalen


[1] En dag hade konungen länge afhandlat en dylik
fråga med kabinettskammarherren S. och adjutanten
D. Sedan han slutat, frågade han: "M’avez vous
compris, messieurs?" "Parfaitement, Sire!" svarade
D. "Pas un mot, Sire!" yttrade den frispråkige S. --
D. afskedades nu, hvaremot S. qvarstannade för att
få ämnet klarare utveckladt. Men då han det oaktadt
förklarade sig ej förstå detsamma, utropade konungen:
"Huru är det möjligt, att ni, som har vida bättre
hufvud än D., icke uppfattat mina tankar, då han
deremot förstått mig?" "Jag befarar, eders majestät,"
svarade S., "att D. ej begripit mera deraf än jag." Nu
blef det D:s ordning att undergå examen, och då han
särdeles klent kunde redogöra för ämnet, blef följden,
att finansfrågor icke vidare afhandlades under dessa
herrars vaktmånad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:58:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akrell/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free