Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min närhet. Han igenkände mig, red fram och frågade,
huru jag befann mig. Derunder inträffade, såsom
ofta då han ville vara rätt förbindlig, att han
länge satt med den trekantiga hatten i hand. Jag
deremot stod reglementmessigt uppsträckt med högra
handen vid hufvudbonaden, då en person ur den bakom
stående hopen utropade: "Se, hvilken tusan djefvul,
som behåller hatten på hufvudet, då konungen har
hatten i hand!" Konungen förstod ej detta grofva
infall eller låtsade ej förstå det, men jag hade all
möjlig möda att derunder hålla mig allvarsam.
Småningom återkommo sedermera både krafter
och rörlighet i handleden, men aldrig den forna
smidigheten, hvarför jag äfven framgent saknade den
för en ryttare nödvändiga egenskapen af lätt hand.
Med nyss nämda undantag deltog jag regelmessigt
i dragonkorpsens alla öfningar under 1830–40-talet. Såsom
chef för lifsqvadronen med bostad i Stockholm, och med
närmaste dragonnummer förlagda 1/4 till 1/2 mil
från hufvudstadens tullport, hade jag en mycket
angenäm tjenstgöring och blef derigenom äfven
snart sagdt sjelfskrifven till åtskilliga smärre
extra kommenderingar, emedan då sådana förekommo,
jag alltid var lätt tillgänglig. Så till exempel
sommaren 1835, då hertig Max af Leuchtenberg någon
tid vistades i Sverige på besök hos sin svåger och
syster, kronprinsen Oskar med gemål. Ibland andra
nöjen, som då erbjödos hertigen, var äfven några
dagars fältmanöver med Stockholms garnison, hvars
trupper under denna tid voro lägrade i Drottningholms
park. För att framvisa en liten profbit äfven af den
indelta hären, beordrades jag att i öfningarna deltaga
med 15 man af min sqvadron, utsedda att tjenstgöra
såsom ordonnanser. Lägerlifvet var muntert. Sällan om
någonsin hade kronprinsen Oskar visat sig så glad. Han
bodde med hertigen i ett vanligt officerstält nedanför
Kina slott, och långt in på natten hörde man de båda
svågrarne skratta och prata.
En söndagsmorgon var hvila på orderna anbefald. Jag
och åtskilliga andra stabsofficerare, som blifvit
inqvarterade i den för tillfället om föga ordning
vitnande hörnsalen å Kina slott, befunno oss till
följd deraf makligt utsträckta i våra sängar, då
kronprinsen och hertigen inträdde, något öfverraskade,
men tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
