Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständig utredning af denna vidlyftiga fråga,
måste jag dock af nyss nämda anledning derom yttra
några ord, för så vidt jag deruti blifvit inblandad.
Åkerstein, känd såsom skicklig artilleriofficer,
hade af nyck tagit afsked från denna sin befattning,
för att ingå såsom simpel karl vid Smålands
husarregemente. Efter någon tids tjenstgöring
derstädes lyckades han blifva anstäld såsom
ständig ordonnans hos kronprinsen Oskar samt
blef sedermera ryttmästare i generalstaben och
slutligen öfverstelöjtnant och kommendant å
Vaxholms fästning. Han var en man med mångsidiga
kunskaper i militäriska ämnen, dock hufvudsakligen
så vidt det rörde detaljerna, och ansågs derjemte
för en af krigsvetenskaps-akademiens framstående
medlemmar, men han var tillika i hög grad envis,
egen och besynnerlig. Han ville efterhärma Karl XII,
bar ständigt närmast skjortan ett bröstharnesk
af jernbleck och deröfver röd väst, slät blå
rock med en rad knappar, åtsittande underkläder
och stora kragstöflar. Hufvudbonaden bestod af
björnskinnsmössa. I denna drägt med gevär, rensel på
ryggen och pallasch vid sidan tågade han till fots
genom en stor del af Ryssland, Tyskland och Frankrike,
lät vederbörligen anmäla sig vid hvarje fästning
eller garnisonsort och väckte öfver allt uppseende
för sin besynnerlighet, hvarför han äfven i Tyskland
kallades: "der Sonderling".
Åkerstein hade lyckats förvärfva sig ej obetydlig
öfning i åtskilliga handaslöjder; sjelf trodde han
sig deruti ega en högt uppdrifven skicklighet.
Han hade efter egen uppfinning åt sig
förfärdigat en sadel, bestående af fram- och bakbåge
af metall, tvänne korta sadelblad och en genom
snörremmar med dessa senare förenad läder-sitsrem
jemte ett derefter lämpadt sinnrikt packningssätt. Han
hade med denna sadel gjort åtskilliga marscher,
red sjelf i densamma ganska väl och sökte med mycken
ihärdighet få den antagen till modell för det svenska
rytteriets sadlar.
Då varande generaladjutanten
för armén, grefve Magnus Brahe, som bestormades med
framställningar i denna syftning, hade slutligen ingen
annan utväg att befria sig ifrån den Åkersteinska
enträgenheten än att åt general Hierta och ett par
officerare vid hästgardet uppdraga att besigtiga
sadeln och deröfver afgifva utlåtande, allt under
förmodan att på sådant sätt frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
