Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kunna tillverkas med hejare. Jag kommenderades
jemte Callerström, sedermera chef för Eskilstuna
gevärsfaktori, att sommaren 1834 verkställa dessa
försök, hvarvid snart utröntes, att ett sådant
tillverkningssätt var både olämpligt och nära nog
omöjligt.
Frågans senare del: den Åkersteinska modellens
antagande, förfärdigandet efter densamma af ett
icke obetydligt antal sadlar;
dessas utlemnande till artilleriet att försökas;
modellens slutliga förkastande, sedan man funnit, att
den illa bröt hästarne och för öfrigt befans i flere
afseenden olämplig, – allt detta förbigår jag, emedan
jag lyckligtvis icke hade något att dermed skaffa.
Vid min återkomst från Nyköping i början af augusti
månad 1834 hade koleran utbrutit i Stockholm, och
den fortfor hela sommaren att med mycken häftighet
derstädes rasa. Förskräckelsen var allmän. Min mor och
syster befunno sig vid Österby bruk hos min morbroder,
baron Tamm. På skriftlig förfrågan, huruvida äfven
jag kunde ditresa, erhöll jag till svar ett bleklagdt
nej. Ingenstädes vågade man mottaga resande ifrån
det förpestade Stockholm. Socknar och enskilda gårdar
spärrade sig; vakter tillstängde alla vägar; postbud
likasom postväskor röktes, och de senare genomstungos
– med ett ord, fruktan och de på grund af densamma
vidtagna åtgärderna voro lika ömkliga som löjliga.
Under sådana förhållanden tvungen att i hufvudstaden
qvarstanna, blef frågan, huru jag bäst skulle
kunna bidraga till olyckans mildrande. Kolera-byråar
voro på en mängd olika ställen inrättade, och vid
dem anmälde sig till tjenstgöring nästan alla unga
karlar, som icke voro allt för försagda – deribland
äfven jag. Angenämt var visserligen icke uppehållet å
dessa ställen, omgifven som man var af medikamenter,
barberaregesäller, sjuksköterskor, sjukbärare,
likkistor och bårar; men man fann, att man gjorde
nytta, att man räddade mången uslings lif – och derför
saknade denna tjenstgöring ingalunda intresse. Om
dagen voro flere af de frivilliga tillstädes. Den
öfriga tjenstgöringen fördelades så, att man hade två
nätter fria. Den tredje kastade man sig klädd på en
lädersoffa, men stördes esomoftast af inträffande
sjukbud, då vakthafvande barberarepojken, åtföljd
af sköterska, genast afsändes till den sjuke. Men
var barberaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
