Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorstädes sysselsatt, då tog man medikamenter i
fickan och skyndade sjelf dit. På sådant sätt såg
och behandlade jag under denna sorgliga tid flere
kolerapatienter, utan att sjelf angripas af sjukdomen
– troligen derför att jag var lugn och orädd, städse
bar på mig sådana läkemedel, som vid första illamående
skulle användas, samt noggrant iakttog ett förståndigt
lefnadssätt.
Under den af många prisade, af en och annan
ännu saknade ståndsrepresentationen, företedde
sommarmånaderna en af riddarhusets mest ömtåliga
sidor. Det var vid sådana tillfällen vigtiga beslut
understundom der fattades af 15 till 20 närvarande
ledamöter. Det var då de fåtaligt qvarvarande
elektorerna hade ett ganska ansträngande arbete att
hålla utskotten nödtorftigt besatta med ledamöter
af adeln, ett arbete, för hvars svårigheter de
skulle hafva dukat under, om ej lyckligtvis
till sommartjenstgöring qvarkommenderade
garnisonsofficerare och de många adliga
extraordinarierna i de förvaltande verken funnits att
tillgå. Om så vanligen var förhållandet, huru mycket
betänkligare skulle ej då dessa svårigheter framställa
sig under kolera-sommaren år 1834? Voteringsmassorna
hade spridts såsom agnar för vinden, och i den
fåtaligt besökta riddarhussalen gaf landtmarskalkens
klubba ett skrällande genljud mot de vapenklädda
väggarna. Man kastade derför mer än vanligt spejande
ögon åt alla håll för att upptäcka dem, som möjligen
till utskottsledamöter kunde anammas. En dag träffade
jag på gatan landshöfdingen baron
Rålamb, för tillfället ordförande ibland elektorerna.
Han antastade mig genast, för att förmå mig att
mottaga en utskottsplats. Fåfängt anförde jag, att
jag dertill saknade både håg, vana och duglighet, samt
att jag för öfrigt både dag och natt var upptagen af
min tjenstgöring på kolerabyrån. Inga invändningar
hjelpte. Jag blef insatt i ekonomiutskottet och har
törhända denna tvångsåtgärd att tacka, för det jag
sedermera blef så lifvad för riksdagsgöromål. Jag
öfvervann småningom den rädsla, som till en början
åtföljer det offentliga uppträdandet, fann att man i
utskottet uppmärksamt hörde på mig, och började finna
mig road af denna nya sysselsättning.
Såsom ofvan blifvit meddeladt, var min tid under
tiotalet 1831–40 temligen upptagen af tjenstgöring
vid dragonkorpsen, vaktgöring hos konungen, olikartade
extra-kommenderingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
