Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i omedelbart sammanhang med chefsplatsens
besättande; och sjelfve min gamle vän Silfverstolpe,
ehuru angelägen att erhålla mig till sin närmaste
man, uttalade det oaktadt sitt missnöje öfver,
att man på sådant sätt betagit honom rättigheten
att inkomma med förslag.
Under nu i fråga varande år 1844–1851 vistades
min hustru, så ofta hon dertill var oförhindrad,
sommarmånaderna hos sina föräldrar på Ferna, der äfven
jag infann mig, då mina trägna sysselsättningar det
medgåfvo. Vintrarne tillbragte vi i Stockholm och
förde der, ehuru med hushållning och beräkning, ett
för kamrater och vänner angenämt hus. I den stora
verldens tillställningar deltogo vi äfven flitigt,
och detta så mycket lättare, som de familjer, hvilka
vid denna tid förde öppet hus, hvarken önskade eller
fordrade några återbjudningar. De högst uppsatta
embetsmännen, en del främmande makters sändebud
och medlemmar af den rikare adeln hade vanligen
mottagningar hvar eller hvarannan vecka, på förut
bestämda dagar, vid hvilka alla deras umgängesvänner
voro välkomna, och hvarvid man roade sig med dans,
musik eller någon gång med sällskapsspektakel. Deremot
voro de i vår tid så allmänna middagarne med deras
öfverdåd i mat och dryck temligen sällsynta.
År 1845 företogo vi en resa till Ems. Bland minnena
derifrån kan jag ej underlåta att nämna det lysande
fyrverkeri, som konungen af Preussen under drottning
Viktorias vistelse å det vackra slottet Stolzenfels
lät till firande af hennes första besök i Rhentrakten
afbränna från de många omgifvande höjderna och
borgruinerna – det praktfullaste jag i denna väg sett.
Vårt lif under alla dessa år var ganska angenämt. Den
3 oktober 1851 föddes till verlden vår enda dotter
Anna.
Jag för min del åtnjöt under dessa år en ganska
god helsa, med undantag endast af året 1851, då
jag från slutet af februari till medlet af april
var sängliggande af en allvarsam gastrisk feber,
hvilket så mycket mera oroade mig, som jag deraf
nödsakades att för någon tid öfvergifva mina då
särdeles trägna göromål i statsutskottet. Vintern
1847 afled min forne chef och verklige vän samt
nära anförvandt, generallöjtnanten friherre Hierta
i Upsala. Jag ditreste genast för att vara enka och
barn på ett eller annat sätt behjelplig samt insåg
snart vid papperens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
