Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkomst föresväfvade mig, ehuru, endast flyktigt,
under en kort tid af dessa, om jag så må kalla dem,
beredelseår. Min svärfader föreslog mig år 1847 att
antingen på arrende eller såsom förvaltare öfvertaga
den betydliga egendomen Frötuna, som han nyligen
efter sin svärmoder erhållit. En bosättning vid
Frötuna var dock oförenlig med min tjenstgöring vid
dragonkorpsen. Jag inledde derför underhandlingar om
tjenstebyte med öfverstelöjtnanten vid lifregementets
dragonkorps Löwenborg, men då denne icke syntes villig
att deruppå ingå och jag ej heller var synnerligen
hågad att sätta mig i beroende af min svärfader,
förföllo snart alla dylika planer.
Min hustru, som visste, hvilka förhoppningar Karl
Johan sjelf ingifvit mig, och som befarade, att de
numera skulle vara tillintetgjorda, framstälde i
detta afseende till mig en skriftlig förfrågan. Jag
svarade henne derpå genom bref af den 11 juli 1844
i ordalag, hvilka, äfven om de kunnat vara bättre
sammankomna, likväl så sant uttrycka mitt sätt att
se den nya tiden an, att jag icke tvekar att här
afskrifva dem: "Hvad fortkomst beträffar, är det en
chimère, hvaraf jag fordom kunde låta mig bländas men
som jag nu helt och hållet lemnat ur sigte. Vill man
söka mig – välan! då är jag färdig – men att söka,
dertill är jag numera för stolt. Du må derför ej
tro, att jag är missbelåten med de förhållanden,
som nu inträffat. Tvärtom! Jag anar allt godt för
fäderneslandet af den ädle furste, som styr dess
öden, endast jag får se beslutsamhet och kraft. Men
den, som så kände, så älskade den gamle, kan ej
nedstiga för att sälla sig till svärmen af lycksökare
omkring den uppgångna solen; och dock har jag allt
skäl tro, att äfven den blickar vänligt på mig."
I denna senare förmodan irrade jag mig
ej. Konung Oskar visade mig verkligen ganska
mycken välvilja. Kort efter min återkomst från
Wien anmodade han mig att uppgöra och till honom
personligen öfverlemna förslag till trupprörelsers
införande vid rytteriet; och den 11 juni 1845 utnämde
han mig till öfverstelöjtnant och förste major vid
dragonkorpsen, samtidigt med förre öfverstelöjtnanten
D. L. Silfverstolpes befordran till chef. Konungen
sjelf var den förste, som derom underrättade mig,
då han samma dag på eftermiddagen kom ut till
Drottningholm. Denna utnämning väckte ett visst
uppseende, derför att den skett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
