Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man allt, och, om nöd eller olyckor inträffade,
var det på honom ansvaret vanligen kastades,
för det hjelpen i mångens tanke ej var nog snar
eller nog verksam. Ett annat förhållande har nu
inträdt. Folkupplysningen har gjort ofantliga
framsteg. Kommunerna, de små likasom de stora,
sköta sig sjelfva, och göra det i allmänhet väl. I
landstingen hafva de en gemensam representation, som
ordnar länets ekonomiska angelägenheter, och som utan
tvifvel kommer att i tidernas längd sträfva efter en
utvidgad maktfullkomlighet. Deras efter folkmängden
utsedda ombud försumma ingalunda att vid riksdagarne
föra sina komittenters talan, ofta med nog mycket
afseende på egna fördelar. Landshöfdingen hvarken kan
eller behöfver derför numera såsom fordom ingripa i
allt. Han måste taga initiativet, i vigtigare frågor,
medlande uppträda, der tankarne om sådana äro delade,
samt då och då stäfja en eller annan storpatrons nog
långt drifna sjelfrådighet, men han behöfver icke
sysselsätta sig med den mängd ekonomiska småbestyr,
som förr i så hög grad upptogo hans tid, och han
kan derför mera uteslutande egna sig åt fullgörande
af de tjenstebestyr, som år från år tilltaga i
antal och vidd. Det är sant, att numera den, om
jag så må uttrycka mig, "nimbus", som fordom omgaf
landshöfdingen och hans befattning, är i betydlig mån
minskad, synnerligen om han icke kan genom framstående
egenskaper personligen upprätthålla sitt anseende; men
länens framåtskridande har gjort och gör fortfarande
omätliga framsteg, sedan deras invånare lärt att
tänka och styra för sig sjelfva.
I det bref, hvari min gamle vän,
Upsalahöfdingen baron Kræmer, lyckönskade mig
till landshöfdingebefattningen i Malmöhus län,
yttrade han: "Det mål, som en skånsk landshöfding bör
eftersträfva, är förbättrade kommunikationer. Lyckas
han deri, gör han sitt namn välsignadt." Sanningen
häraf insåg jag mer och mer för hvarje dag jag
tillbragte i min nya verksamhet, för hvarje utflykt
jag från länets residensstad gjorde. Väl hade
afskräckande berättelser om de skånska vägarnes
jemmerliga beskaffenhet länge sedan nått mitt öra,
och väl hade jag under nedresan till Malmö derpå
erhållit talande bevis, men jag hade dock aldrig
kunnat föreställa mig, att tillståndet var så uselt,
som jag vid närmare skärskådande fann det vara. Å de
flesta ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
