Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Rörande den lika arfsrättens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan endast hålla mig till hvad som i sak blifvit
anfördt. Man har talat om den långa tidsföljd,
hvarunder arfsförhållandena varit ordnade efter
nu gällande lag, och man har deraf velat hemta
ett stöd för afstyrkandet af alla förändringar i
densamma. För mig synes det deremot ovedersägligen
klart, att en orättvisa, som fortfarit under
sekler, just för denna långa kontinuitet mer än
någon annan erfordrar rättelse. Dessa lagar voro
stiftade på en tid, då civilisation och förmildring
i seder befunno sig på en helt annan ståndpunkt
än nu. Mannen var då allt, och qvinnan intet, om
ej den förres betydelselösa bihang genom lifvet,
verktyget för hans råa passioner. Dessa förhållanden
äro nu förändrade. Qvinnan har återtagit sin plats
inom samhället, som skaparen för henne bestämt; och
jag frågar eder, mina hrr, böra ej arfslagarne då
undergå en derefter lämpad förbättring? Man säger,
att den olika arfsrätten har ett tvåfaldt syftemål:
att bibehålla jorden inom slägterna och att förekomma
dess styckning i allt för små lotter. Hvad det första
af dessa ändamål beträffar, eller jordegendomens
bibehållande i större massor på få händer, visar
den dagliga erfarenheten, huru föga man lyckats
med nuvarande förhållanden uppnå detta ändamål. Der
flere arfvingar finnas till en egendom, mäktar sällan
en af sönerna utlösa sina syskon, så framt han ej
genom giftermål eller andra förhållanden kommit
i besittning af en förmögenhet, som sätter honom
i tillfälle att erlägga lösningssumman. Derför
ser man äfven vid ganska många tillfällen den
fasta egendomen öfverflyttas på en af mågarne,
kanske oftast försäljas. Men orsaken till denna
egendomarnes förflyttning ligger vida djupare. Den
återfinnes i 1809 års riksdagsbeslut, i R. o. A:ds
då gjorda afsägelse af rättigheten att uteslutande
innehafva säterier, och i de nya grunder, som då
uppgjordes för stiftande af fideikommisser. Ville
man bibehålla jorden inom slägterna och förekomma de
större egendomarnes styckning, då skulle man tagit
steget fullt ut och hos oss, liksom i England, hafva
allmänt infört majorats-systemet. Denna grunsats har
likväl aldrig inom svenska nationen slagit fast rot
och finner med hvarje år allt färre förespråkare. Hvad
jordens styckning i allt för små lotter beträffar,
är den en följd af vår ekonomiska lagstiftning, men
ingalunda af arfslagarne. Det är den vidt utsträckta
hemmansklyfningen, det är rättigheten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
