Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Rörande den lika arfsrättens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anses besuten på en jordlapp, der ingen verklig
besutenhet eger rum, som dertill är vållande. Systern
är äfven nu berättigad att utbryta sin lott, och,
då den är vida mindre än den skulle blifva med
lika arfsrätt, måste man medgifva, att i många
fall hemmanens ytterliga sönderstyckning just
genom det gamla stadgandet befordras, långt mera
än genom det nu föreslagna. Alla de olägenheter,
som man i detta hänseende förespeglar af den olika
arfsrättens upphörande, kunna och böra, enligt
mitt förmenande, förekommas genom utvidgande af
testamentsrätten och genom förbättrade ekonomiska
lagar. I äldsta tider hade den svenska qvinnan
ingen arfsrätt. Det var Birger Jarl, som först rättade
detta missförhållande. Han gick redan långt nog före
sin tid, då han berättigade qvinnan att ärfva hälften
emot mannen. Hennes rätt till arf i all slags egendom
blef derigenom erkänd. Politiska konsiderationer och
egennyttans beräkningar hos de lagstiftande männen
äro troligen orsaken, att man sedermera ej vågat
fullt uttaga steget. Det tillhör vår upplysta tid att
afhjelpa denna brist, ty hvar finnes väl anledning
att qvinnan blott skall ega half arfslott? Med lika
mycket skäl kan man säga, att hon af den gemensamma
egendomen ej bör erhålla mera än en fjerdedel eller
en åttondedel mot mannen. Gif henne lika eller intet,
och man går åtminstone konseqvent till väga. För
hälften finnes ingen annan grund att åberopa
än seklernas häfd. Om denna häfd varit orättvis,
om den innebär en ibland de största brister i vår
lagstiftning, så tillhör det i främsta rummet detta
upplysta stånd att lemna qvinnan den upprättelse,
hvaraf hon så länge varit i mistning och hvartill hon
har så rättmätiga anspråk. Denna upprättelse kan ej
länge uteblifva. Den allmänna rösten har i detta fall
allt för tydligt och allt för högljudt uttalat sig,
och det är denna röst, mina hrr, hvartill vi böra
lyssna, derför att det är ej hotets, utan billighetens
och rättvisans. Dessutom, hvad har väl R. o. Ad. att
frukta af en dylik förändring? Om qvinnan erhåller
lika arfsrätt med mannen, återfår den senare genom
giftermål hvad han förlorar i arf. Skola ej barn,
som hafva lika anspråk på föräldrars kärlek och
omvårdnad, också vara lika berättigade att dela den
förmögenhet de lemna efter sig? Skall brodern, hvars
uppfostran och fortskaffande i verlden kostat vida
mera än systerns, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
