Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kareten, och när den vaggat och vickat på de gropiga
gatorna till dess trespannet stannar utanför Makalös,
är Lorin redo att räcka hennes furstliga nåde
handen och ledsaga henne uppför den höga trappan,
förr mattbelagd; nu ha höstens gula löv förirrat sig
till dess balustrad.
De två, härskarinnan, salig kungens käraste syster,
och trotjänaren, träda in i den kammare, där de suttit
på morgonen.
Stum, men häftigt flämtande av spänning och förväntan
har Lorin stannat strax innanför dörren.
Pfalz-grevinnan har icke heller satt sig. Hon gäspar
– alltför överljutt, men gestalten på tröskeln
förefaller oberörd.
Hon skrapar otåligt med en stol, harklar sig, trummar
på bordet.
Trotjänaren förmenar, att detta månde vara den högtidliga
inledningen. Då säger hon med ens vasst och snävt:
»Godnatt Lorin!»
Sakramenskade karl, varför ser han ut som om hon givit
honom en örfil? Hon harklar sig igen och tillägger
med överflödig grandezza:
»Hans majestät behagade själv ledsaga mig ner till
bryggan och därifrån länge nådigt vinka efter båten.»
Lorins slokörade uppsyn förvandlas. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
