Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rike Ramel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan denna skrivelse avslutats och genomlästs, reste
Malte sig. Oron ville icke ge sig ut på flykten,
ty hans älskog brann het, och han ängslades för, att
den sköna Trude skulle försmå en Ramel, som avsade
sig titel och hovskrammel.
Om hennes hjärtas benägenhet visste han
intet. Visserligen hade hon gunstigt mottagit både
den bemålade solfjädern av skinande elfenben, det
lackerade tetyget och den förgyllda snusdosan med
en kråmande påfågel och en sinnrik devis – ne quid
nimis [1] – på locket, men hennes air var så sedesam,
hennes apparition så glättig, att man ej lätt från
den exteriöra förblandningen nådde djupet hos denna
hulda flicka.
Han finge kalmera sig med en ridtur. Det vore tyvärr
högst possibelt, att hans misstämning då erhölle
liksom en ny kanal att rinna uti, ty hans arrendatorer
och de satans bondgloparna drogo honom ej sällan vid
näsan, men ett slags diversion bleve det i alla fall.
Jupiter leddes fram, och herren till Maltesholm satte
sig upp, en sadelfast ryttare på en ädel häst, vilken
förtjust vrenskande hälsat husbonden och vännen. Ritten
gick över fält och vägar, där nyfallen decembersnö skimrade
vit och oberörd. Slutligen kom han in i sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
