Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Duns uppå duns uti gropar!
Hör du, hur brandvakten ropar?
Nu tyska posten for.»
Nej, humöret tryter! Geisten är sprucken! Hans fingrar
glida stillsamt över strängarna, som om de ärnat sig
till gille och sedan ej släppts in.
Någon hissar upp ett fullt glas till »Anakreon», som
begärligt dricker det i botten. Så slår han på lutans
trä för att äska ljud, vilket sannerligen erfordras,
ty så snart sången slutat stiger larmet; svordomar
och backanaliskt jubel tumlar om vartannat.
Ännu ett par trumvirvlar på lutans ryggbast, och
Bellman vinner gehör.
»Lidner dog häromdagen», säger han, »de, som läser
avisan, har väl sett dödsannonsen. Men tro inte, att
döden är frid och ro. Kära vänner, döden avhämtar oss
ju på denna planeten, hur skulle han då kunna fara
varligt? Han stoppar oss inte heller beskedligt i
jorden. Det får de efterlevande besörja som sten på
börda. Lidners arma fru är svårt beträngd och gråter
både av saknad efter den käre maken och av brist på
det nödvändigaste. Egna fyrkar har jag Gudi klagat
inga. Sannerligen, om jag då sutte här. Hör nu på,
rörens och betänk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
