Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stockholmsk kramhandlare, att hon inte kunde begripa
Eva Jaquette Lidners affekter. En ovålig snusk och
brännvinstratt hade salig Lidner varit så långt man
kunde minnas tillbaka, och den, som imaginerat, att han
skulle förbättras efter giftermålet, geck åv med skammen.
De bägge fruarna besökte varandra oftare än vanligt
för att dryfta den stackars översiggivna fru Lidners
angelägenheter, vilka hon själv till att börja med
icke tycktes ägna någon uppmärksamhet, kanske på
grund av att alla tankar domnat, utpinade av gråt.
Hon kunde sitta timme efter timme och vagga den lilla
kinkiga, utsvultna Adelaide på sitt knä. Flickan
var över två år nu, fast späd och tunn och föga
försigkommen. Sin fars långa hängnäsa hade hon ärvt
och hans ögon till form och färg, men snilleblixten
skulle aldrig tändas i barnets uttryckslöst stirrande
ögonglober, uppspärrade under rödkantade, variga
ögonlock. Det gula, vissna ansiktet med neddragna
mungipor såg ut som en bitter förebråelse mot den
tillvaro hon iråkat, och de enda ljud hon framstammade
var ett klagande: »Mamma, mamma».
Fru Bellman, som hade friska, duktiga pojkar, plågades med
senstark otålighet av att se kräket. Blöjor och lindor, örngått,
lakan och täcke hade hon nitiskt tiggt ihop åt barnet, »men» sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
