Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvaktning, och när hon efter förlovningen berättade
honom, att hon hade en liten förmögenhet, var han
fräck nog att deklarera, att den skulle han kvickt
göra slut på. Ja, si karlar! Har syster tänkt sig
värre? Gu’ bevars, mina tårar har skvalat lika ömnigt
som andras, när jag läste hans gudomliga Spastara,
och jag säjer då det, att Yttersta domen inte har
sin like i magnifikt domderande, men dom ska väl
bära sig åt som folk imellan det dom vistas i högre
regioner. Och en välboren fröken Hastfer med förnäm
släkt borde då i Herrans namn ha kunnat nöja sig med
att admirera poeten utan att gifta sig med – med – Gud
förlåte mig expressionen – en brännvinsputell. – Jaså,
nu är vi framme. Ptro Lasse! Här ska han hålla. Lyft
ner korgarna och byltet.»
Inne i den kalla, torftiga kammaren mottagas de båda
fruarna av Jaquette. Adelaide sover i en obeskrivlig
bädd vid den grönlackerade kakelugnen, vars rostiga
järnluckor hänga på halva gångjärn. Lång och knotig
är fru Lidner, oklädd i det ordets bokstavligaste
mening, ity, att hon ifört sig ett hoptråcklat plagg
och över det okammade håret kastat en grå slöja med
stora malhål.
Om hennes utseende kan endast sägas, att det
uttrycker sorg, en förvittrande sorg och tidlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
