Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknad. Hennes eget jag tyckes vara fullständigt utplånat.
När hon tacksamt hälsar på de inträdande, glider inte
ens skymten av ett leende över det tärda ansiktet. Hon ber
dem sätta sig, märker inte, att det bara finns en stol.
Men när fru Miller tänker slå sig ner på sängkanten
utbrister Jaquette:
Nej, nej, där får ingen sitta. I den sängen drog min
Lidner sin sista suck.»
»Jaså», muttrar fru Miller, »ska en stå till på köpet
eller törhända klänga opp på birån?»
»Jag skall låna en stol hos grannen», säger Jaquette entonigt.
Så snart hon gått, se de båda fruarna på varandra
med en blick av skriande fasa. De ärbara husmödrarna
med rena, propra hem tycka, att denna kammare är ett
sannskyldigt Augiastall.
Och det sovande barnet ser ut som en död, blå om
läpparna och med små skrumpna händer, vilka sticka
upp bland trasorna.
Resolut plocka de fram ett lakan och ett lapptäcke
ur de medhavda grejorna, beslutna att bädda om, men
i detsamma kommer Jaquette tillbaka med den lånade
stolen.
»Nej, var snälla och låt na vara», ber hon
slött, »hon sover aldrig om nätterna, och det
är synd att väcka na, när hon just somnat. Var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
