Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besparats henne av lidande, och så kunde hon ändå önska,
att det långrangliga åbäket skulle spöka.
»Om jag finge erfara hans vilja», upprepar Jaquette
längtansfullt, »så skulle jag prompt handla
därefter. Men det vore också en plåga, om han
uppenbarade sig – –»
»Ja, det må jag säga», avbryter fru Miller med eftertryck.
– »Och han inte kunde meddela mig, att han nu hade
det så fridfullt och ljuvligt som han förtjänar. Det
är alldeles detsamma med mig, bara Bengt fått
så rikligt av den Högstes nåd, att hans av världen
sargade själ helats. Herre Gud, när jag tänker på, hur
föga människorna förstod hans ädla, upphöjda sinne,
hans gudaborna geni, tycker jag, att jag skulle kunna
gråta blod. Och jag vill leva – leva allenast för
att avtvätta varje fläck från hans minne.»
»Det blir en byk, som förslår», viskar fru Miller
till sin söta syster Lovisa. Högt och tydligt säger
hon därefter:
»Jag förmenar, att Jaquette bör leva för sitt
barn. Det är fällan ens högsta plikt att vara mor.»
»Som Albertina behagar», svarar fru Lidner med sin
uttorkade stämma. »Jag skall vara så god mor det står
till och lära Adelaide älska och ära sin hulde och
dyre far i vart andedrag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
