Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exekutionsbetjänten Nils Sjöborg, som flera gånger
hulpit Bengt och henne ur knipan, när lösöret måste
förpantas. Han hade lånat dem pengar och köpt igen
den enda silverskeden, som han skänkt Adelaide. Ett
par veckor senare var den borta, ty Bengt behövde
nödvändigt stärka sig för att kunna skriva, och skeden
såldes. Gud vare tack och lov, att han fick den lilla
vederkvickelsen! En sked är ju bara ett dött ting,
men ett snilles själ ett levande lidande, vilket
kräver ömt och outtröttligt deltagande.
Sjöborg existerade verkligen, gråhårig, lomhörd och
pundig av de summor, vilka rikligen sopats samman efter
utmätningarna. Han skaffade Lidners efterlevande ett
snyggt logi vid Malmtorgsgatan mitt emellan de smånätta
borgarekrogarna Lusasken och Vita låret,
men det låg intet nedsättande i denna närhet med
bacchitemplen, ty de voro svåra att undvika, om man
ej hade råd att installera sig vid särdeles förnämliga
gator.
Ingen trädgård eller ens täppa fanns till det gamla huset,
vilket om några år skulle rivas och vars väggar,
puckelryggiga och trötta, motståndslöst beklättrades av
kackerlackor och råttor, men en gård, där det växte både
groblad, trampgräs och maskros, låg inklämd mellan sten
och trä, och en svartstammig, knotig fläder skuggade
över den rankiga bänken i omedelbar närhet av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
