Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överflödande soptunna och en om somrarna sinande brunn.
Det var på våren 1812 Jaquette tog sin bostad i
besittning och hon gladde sig dagligen åt, att hon ej
hade så långt att gå till Adolf Fredriks kyrkogård,
där Bengts stoft nedmyllats. Egentligen var denna
promenad det enda fullt målmedvetna i hennes liv. Och
hon hade skaffat en anspråkslös bänk, som ställts
vid den med högt gräs bevuxna kullen, vilken hon
nu vårdade med samma hängivet kärleksfulla omsorg,
som hon ägnat sin make [1].
Hon planterade och vattnade. Att undvara smör
och sovel på brödet för att kunna överkomma en
törnrosbuske (vilken hennes fantasi strax tänkte sig
översållad med vita rosor) var ingen uppoffring. Hon
glömde sig också timme efter timme kvar hos den döde.
För det mesta var Adelaide med, men deltog aldrig
i arbetet på graven. Hon satt stilla hopsjunken på
bänken med ett tomt uttryck i ögonen, vilkas färg och
form alltjämt voro faderns. Ibland erfor Jaquette en
olidligt pinande ångest vid åsynen av den olyckliga
flickan. Det föreföll henne i sådana stunder, som om
denna levande död vore ett hån mot hennes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
