Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allra som täckaste mustaschfjun på den friska
överläppen. Hon är ett förmöget stockholmsbarn, som
känner sin stad i helg och socken, och som aldrig
försummat förstamajfirandet. Men det är ändå något
alldeles särskilt agreabelt med dagen i dag, då hon
har sin söte Adolf på kuskbocken, så högt upp, att han
måste vrida sig på sned och böja sig djupt ner för att
uppfånga en skymt av hennes glada solskensansikte.
Adolf, den fine, vackre, kvicke och eftersökte unge
handlanden, som alla prisar för hans munterhet,
kan i ensamma stunder försjunka i ångestfullt
grubbel. Marie vet det; de ha känt varandra rätt
länge, och hon äger hans fulla förtroende. Hädanefter
skall han slippa ensamhetens vånda.
Det superba spännet med de glänsande seldonen och
den komfortabla vagnen väcker en viss uppmärksamhet i
raden av de åkdon, vilka hålla vid Fredrikshov för att
betala broavgiften. Det är dock endast ett ringa fåtal
av detta nya århundrades barn, som känna igen de båda
gamla damerna från den gustavianska tiden. Det är ju
också ett sällsynt högtidligt tillfälle att se dem i
gala och feststämning, färdiga att sammanträffa med
alla sina Djurgårdsminnen från ungdomen och förnimma
närvaron av kända, kära gestalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
