Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorlet, stimmet, det brokiga vimlet omkring dem
uppfatta de blott otydligt eller märka åtminstone ej,
att det blivit sig olikt mot förr, ty Djurgården är
trofast densamma.
Bron gungar visserligen skröpligare och livsfarligare
än någonsin, men där lyser Torpet vitt och vänligt,
alldeles som i salig Gjörwells tid, och att det numera
kallas Kaptensudden, bry gummorna sig inte om.
Vagnen rullar allt längre bort från vardag och
verklighet. Genom Blå porten och fram mot Slätten
med Fågelsångens värdshus på höjden mellan snåren
av hasslar med sparsamma gyllene hängen och risiga
hagtornsbuskar. Och där ligger Dunderhyttans
våffelbruk. Det är den röda stugan, där deras kung
druckit färsköl och ätit våfflor, medan Bellman
studerade folklivet och besjöng det. Där under eken
brukade han stämma sin luta.
Lovisa ser honom så tydligt, att hon kunde nicka åt
honom, men hon nöjer sig med ett fryntligt leende.
»Ja, ja sej, han spelevinker», tänker hon skälmaktigt, »nu
blir det en natt med rummel igen, och har han den rö’a
västen och böxerna att skyla kroppen med, när de bär
hem ’en i mårn, så är det stort. – Men beskedlig är du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
