Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger, och Adolf har sagt det, han, som vet, vad
hela stan tänker.
Lidner däremot, ja, ska man tro, vad det pratas, var han ett
svin både i ord och åthävor och hans poesier ... Fru Lovisa
suckar förtrytsamt, som om hon fått fatt i dammig lump,
vilken inte ens dugde att klippa trasmattor av.
Men Jaquettes tunna, fina läppar krusas av ett
maliciöst leende. Minsann föreföll det inte som om
kära syster ställde improvisatören Bellman lika högt
som skalden Lidner! Det kunde endast ursäktas som en
personlig partiskhet, en vardaglig själs inklination
för vad, som utgjort dess fåfänga. Det gnistrar till
i Jaquettes bruna ögon, och med förnäm air gör hon
sin tunna gestalt brett skrymmande.
Ett par minuter snegla de gamla fruarna från sidan
surt på varandra, men när vagnen svänger om den
väldiga eken med bänkar omkring och kusken gör
herrskapsklatsch med piskan, innan han låter de
apelkastade stanna, glömma de sin förargelse, ty
präktigare än att hålla i filen av landåer utanför
Mäster Nilses värdshus vid Långa gatan, kan inte
tänkas.
Det är alltför artigt av Adolf, den söte gossen!
Jaquette ser upp mot den höga gula träbyggningen
och får tårar i ögonen, alldeles som hon sett i solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
