Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala om’et för – hundrade gången, för det är min stolthet, att
det på sätt och vis är jag, gamla galanta, som varit upphovet till
Fjäriln vingad syns på Haga, så litet fjäril
jag annars är. Om mig skrev gubben min så här:
»Skilj, min nådig herre, gärna
skilj oss åt i Gustavs namn;
slit vid första morgonstjärna,
slit Lovisa ur min famn.
Gack, min ögnalust att taga
hälften av mitt glada liv.
Men mig henne återgiv
som en oldfru – var? På Haga!»
Bellmans hustru har läst de lätta, graciösa raderna
halvsjungande och skalkaktigt, som gungades hon av
deras rytm bort från nuet till drömd lycka i kungligt
nådesolsken. Hennes blick glittrar och kinderna ha
fått röda rosor.
»Så här långt efteråt», säger hon efter en paus,
»tycker jag, att det gärna fick gå som det gick med
oldfruhedern. Den gick i putten, ser ni. Men Bellman
hade fått den idén att han skulle utrita Haga i några
drag, och så kom »Fjäriln» till. Nu skall du sjunga
den, son min!»
Adolf sjunger så känsligt och smakfullt, att
hans Maries hjärta flyger upp till sjunde
himmelen, fru Lovisa följer, med fingrarna mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
