Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordskivan, den lekande takten, men så småningom upphör
den varsamma trumningen, och hon knäpper andaktsfullt
ihop händerna.
Jaquette är alltjämt orolig för Adelaide. Hon sitter
och hänger och slänger med huvudet, som om hon skulle
till att somna. Det vore nog så lugnt och bra annars,
men nu skall hon ju strax visa, vad hon duger till,
och läsa upp något av sin store far.
I detsamma hörs en svag snarkning. Jaså, hon sov
verkligen. Det var då väl, att hon satt i soffhörnet,
så att hon inte kunde falla!
Försiktigt skjuter Jaquette en av de hårt stoppade
soffdynorna bakom dotterns nacke.
Man skålar med varandra och tackar för sången,
varefter den oförliknelige värden erinrar sig, att han
också måste alldeles särskilt glädja moster Jaquette,
eljest skulle festen förlora sin fägnad för henne. Han
har förberett Marie på denna punkt i programmet och trampar
nätt sin hulda maka på foten för att varsko henne.
Marie är situationen vuxen. Med ett behagligt leende
vänder hon sig till Jaquette och utbrister bedjande:
»Vi får väl också höra något, som kunglig sekter Lidner
diktat, söta fru Lidner? Min man har talat om en så
förtjusande poesi, som – som – – –»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
