Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det war ej fältens pragt, det war ej wästans windar,
Nej, det war endast du, som fröjd i hjärtat gjöt. –
En gång – – – när Lidner är ej mer – – –
Den Lidner, som du nu din ömhet wärdig finner,
När uppå detta blad du ser,
At du dig med en tår förflutna dar påminner,
Och at du glömmer ej det hjärta jag dig gaf!
Din wålnad öfwer dig i månans blick skall strimma,
När til min lagerkrönta graf
Du stum och tårögd går en helig midnatts-timma."
När Jaquette slutat, gömde hon ansiktet i händerna och
grät sakta. De två unga sutto orörliga, men Adelaides
snarkningar och fru Lovisas snusande fyllde tystnaden
med omedvetet ironiserande kritik över lyriska
expansioner. Därmed revs den svärmiska stämningen
sönder. Utan att ana det, fällde de slumrande två
domen över en förgången tids smakriktning – domen
över död man.
Adolf reser sig. Han går fram till fru Lovisa och
klappar henne på axeln:
»Kanske vi skulle tänka på hemfärden nu, mamma
lilla!»
Fru Lovisa är fort vaken, fast hon klipper litet med
ögonen. Svårare är det att väcka Adelaide, men till
sist ha de alla kommit på sina platser igen i vagnen,
vilken rullar tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
